Att spela fotboll är silver, att utvecklas är guld.
Akademichef Herman Ottosson om livet i VSK Fotbolls akademi
Hej Herman hur är läget, du svarade inte när jag ringde på utsatt tid!
– Hej, nej jag vet, ledsen för det. Men jag får säga att jag har en bra ursäkt. Kalle Karlsson (assisterande tränare A-lag Herr) och jag hade ett samtal om hur vi ska jobba vidare med att öka integrationen mellan A-truppen och akademin. Det är anledningen till att jag var några minuter sen.
Du skötte ditt jobb helt enkelt
– Det skulle man kunna säga.
Annars är Herman Ottosson bördig från de västra delarna av Blekinge, närmare bestämt Sölvesborg. Vi som bor i Västerås är förlåtna med att inte ha närmare koll på den lilla staden på Listerlandet. Sölvesborg är förstås hemort för Mjällby AIF, så VSK:s herrlag med supportrar i följe har besökt staden och Strandvallen vid ett antal tillfällen genom åren.
– Sölvesborg är ett riktigt fotbollsnäste, säger Herman. Förutom Mjällby AIF har vi Sölvesborgs GIF som är min moderklubb och sen en rad klubbar med hemvist i Div 3 och 4. Allt det på en befolkning som summeras till 18 000 människor i kommunrullan, så ja, Sölvesborg är fotbollstokigt, konstaterar Herman.
Detta till trots var din sport i unga år inte fotboll!
– Det stämmer. Jag spelade fotboll men ännu mer spelade jag ishockey, det var min favoritsport på den tiden. Jag sökte till och med in på hockeygymnasiet. Jag föregår nu direkt nästa fråga och svarar att jag inte kom in där, jag var för dålig. Faktum är att jag inte ens blev kallad till provspel, konstaterar akademichefen.
Så vad gör en tonåring just ratad till sitt förstahandsval på gymnasiet och med en krossad idrottsdröm som tynger sinnet? Han söker så klart in på fotbollsgymnasiet, som helt naturligt finns i Sölvesborg och drivs i Mjällby AIF:s regi.
– Att gå en vanlig gymnasieutbildning fanns liksom inte på kartan. Jag levde genom idrotten och jag hade redan påbörjat min tränarkarriär. Det fick bli fotboll istället, säger Herman och fortsätter:
– På gymnasiet fick vi sista året en del tränarutbildning och jag hade på egen hand också börjat formella utbildningar för att bli fotbollstränare.
Du var tidigt ute i dina tränardrömmar
– Det började faktiskt ännu tidigare. Redan som fjortonåring tog jag och en annan kille i samma ålder över min lillebrors hockeylag och skötte matchcoachningen, då laget vid en tidpunkt blev helt utan tränare.
– Så här i efterhand är det väl bara att konstatera att jag fattade tycke för det här med att leda och utbilda. Jag fann mitt kall där och då i en utkyld inomhushall, coachandes knattehockey, säger Herman.
Berätta om din tränarkarriär från den tiden fram till nu
– Jag blev faktiskt kvar som hockeytränare i sex år innan jag släppte det och helt gick över till fotbollen. Insikten på vägen var att det är lättare att vara tränare inom fotboll. Det är lite mera stöd från klubben, mer engagemang bland föräldrar osv, sånt som gör tränarsysslan lite lättare.
– Några viktiga tränarerfarenheter gjorde jag i hockeyn, dock främst hur man inte ska göra saker. Till exempel fanns det ett elittänk alldeles för tidigt, alla fick inte spela trots att vi pratar om barn här. Det är direkt förödande för den egna utvecklingen men också för självförtroendet. Alla barn måste få utöva sin idrott på samma villkor, slår Herman fast.
– 2010 när jag var 18 år dök en möjlighet upp att ta över ett fotbollslag som tränare tillsammans med en kompis som jag lyckades tjata in i uppdraget, det var så det började.
– Lite senare började jag läsa idrottsvetenskap på högskolan i Malmö. Jag valde att pendla dit och bo kvar i Sölvesborg för att på så sätt slippa börja om med nya lag och nya klubbar i Malmö. Nu var jag helt inriktad på en karriär som tränare, drömmen var att kunna försörja mig som tränare. Att bo kvar och utnyttja det jag var på väg att bygga upp, kändes som ett smart val, säger Herman.
Blev det som tänkt?
– Det får jag nog säga. Jag tränade Sölvesborgs GIF P16-lag med viss framgång och blev helt plötslig erbjuden att ta över klubbens damlag.Det gick också bra och helt plötsligt hörde en annan klubb av sig med och ville att jag skulle komma dit (Klubben slogs samman med Lörby IF). Där slutade det med att jag fick träna klubbens damlag som då avancerat till Div 1. Även där gick det bra och 2015 hörde FK Karlskrona av sig och ville ha över mig som tränare för ett U-lag som spelade i en seniorserie.
– Det nappade jag på och mitt uppdrag utvidgades vartefter och det slutade med att jag från noll byggde upp certifieringssarbetet för deras akademi.
Hur hamnade du i VSK?
– Sommaren 2018 ringde Andreas Dayan mig och frågade om jag var intresserad av komma till Västerås och leda VSK Fotbolls akademi. Vi hade träffats på en akademichefsutbildning och gjort lite saker ihop inom ramen för utbildningen, så han kände till mig, säger Herman.
– Sen blev det som det ofta blir i idrottssammanhang, man träffas på någon arena i andra sammanhang och fortsätter diskussionen och sen skrev jag på kontraktet på en annan arena där jag och Andreas var samtidigt.
Som jag förstår det är Västerås den första stad utanför Blekinge som du bott i mer permanent, vad tycker du om stan så här långt och vad kan du säga om VSK Fotbolls akademi?
– Det är förstås en stor utmaning att flytta långt från sina hemtrakter och hamna i helt nya fotbollssammanhang som man inte har en aning om, säger Herman.
– När det kommer till fotbollen var VSK Fotbolls akademi precis i en uppstartsfas, så mycket var inte gjort eller i sin linda. Jag har haft god nytta av mitt jobb i Karlskrona av hur man bygger en akademi i samklang med förbundets (SEF) certifiering av akademier.
– Det jag tycker är spännande med att vara i Västerås är det fantastiska geografiska läget. Vi finns i en region där vår akademi potentiellt har en halv miljon människor som rekryteringsbas och där VSK Fotbolls akademi ganska självklart kan bli förstavalet för talanger inom den här geografiska ytan. Det är något jag vill jobba för att det ska bli så, summerar Herman läget.
Tillbaka till VSK – du har varit akademichef i snart 2 år. Berätta om resan – du får lyfta fram några punkter där du ser en utveckling.
– En sak jag lärt mig och som jag från dag ett implementerat här i VSK är att vi som jobbar inom akademin måste ha goda relationer med varandra och öppna kommunikationskanaler. Det gäller inte bara bland de anställda utan akademitränarna måste ha samma sak i sina staber runt lagen. Att forma dessa band och hitta sätt att effektivt kommunicera är något vi har lagt och lägger mycket tid på. Vi försöker verkligen jobba tillsammans, säger Herman.
– En annan sak jag vill lyfta fram är kulturen i hur vi tränar fotboll, där har det skett en stor förändring. Nu utgår vi från hur vi vill spela, det styr sen hur vi tränar mot detta. Vi vill att alla träningsmoment för alla spelare ska ha ett tydligt innehåll mot att göra dem bättre mot den position de ska spela i. Vi bedriver inte ”allmän fotbollsträning” vi försöker göra allt så specifikt det går.
– Sista saken jag vill säga är hur vi jobbar med intern tränarutbildning. Vi har skapat en struktur för hur vi ska utveckla våra tränare i vardagstränandet och se till att vi som akademi får en allt högre lägstanivå i hur vi tar oss an våra tränaruppdrag.
I mitt styrelseuppdrag har jag fått förmånen att intervjua alla anställda akademitränare. Jag slås av tränarnas hängivenhet till uppdraget, deras klara fokus och att ni alla pratar med en röst när ni beskriver vad ni håller på med och vad ni försöker uppnå – hur har ni lyckats att på så kort tid få ihop de här bilderna?
– I grunden är det förstås så att de som jobbar inom akademin vill jobba med det här väldigt mycket. Det jag försöker se till är att vi hittar rätt verktyg och kanaler att använda all energi som finns. Melodin är att hela tiden bygga processer som går ut på att vi gemensamt tar ansvar och ser till att det som vi vill göra fungerar. Om det inte fungerar så ser vi på samma sätt till att lösa det tillsammans. I grunden handlar det mycket om vilken ledarskapsfilosofi man väljer och jag har valt en inkluderande ledarskapsmodell som jag tror på, säger akademichefen.
Det sägs att du har en stor hylla med ledarskapslitteratur och fotbollsböcker på ditt kontor – är det sant och vad gör alla böckerna där i sådant fall?
– Det är faktiskt ett fotbollsbibliotek. Vem som helst i VSK Fotbolls organisation får gärna låna böcker av mig. Det är bara att gå dit, ta ett kort på dig med boken och skicka kortet till mig. Häromsistens var det en i styrelsen som var ner och lånade en bok, säger Herman.
Extraknäcker du som bibliotekarie, eller har du läst böckerna själv?
– Jag har nog läst mer än 90% av böckerna, förhoppningsvis har jag lärt mig något också, säger Herman hoppfullt.
Att bedriva en akademi handlar i sin grund om utveckling. Det är lätt att säga att i framtiden ska vi vara där och där som akademi och göra si eller så. Men mål kan bara nås om det sker aktiviteter här och nu som tar en mot målen. Berätta om någon sak som ni i akademin gör just nu för att nå era mål?
– Det är förstås sant och vi i akademin jobbar ständigt med att hitta nya metoder för att nå våra mål. En konsekvens av att jobba tillsammans med utvecklingen är att det kommer fram många goda idéer i våra samtal, jag behöver inte själv försöka hitta på allting.
– En sak som vi tror mycket på är att vi sedan i somras infört det vi kallar utvecklingskurva på alla våra spelare. I grunden handlar det om att släppa hur spelarna presterar på en fotbollsplan just nu, utan istället lyfta blicken och fråga oss hur snabbt spelarna utvecklas inom (för spelarna viktiga) utvecklingsområden.
– Varje vecka bedöms varje enskild spelare i akademin utifrån en skala 1-4 hur de lyckats med sina aktioner på träning och match. Utifrån detta försöker vi hitta individuella utvecklingspunkter. Hur snabbt utvecklingen sker hos en spelare markerar vi med upp/ned- eller neutrala pilar. Med siffror och pilar kan vi sen se över tid hur utveckling sker och i vilket takt.
– För oss som jobbar i akademin är sånt här mycket viktigare än att se hur bra en spelare presterade i en enskild match. Utvecklingskurvan blir ett viktigt mått för oss för att se hur vi lyckas med vårt arbete i akademin, konstaterar Herman.
Styrelsen har som ett viktigt fokus i sitt arbete att jobba med klubbens värdegrund och våra värdeord. Kan du kort beskriva hur akademin jobbar med Glädje – Ansvar – Gemenskap.
– Inför varje verksamhetsår samlas akademins tränare till ett särskilt ”kulturmöte” där frågan är hur vi i akademin konkret ska jobba med klubbens värdeord.
– I år har det som exempel blivit så att vi försöker jobba med det som kallas ”värderad riktning” inom begreppet ”Ansvar”. Spelarna ska ta ansvar för sig själva och jobba med att gå i en riktning som är viktig för dem.
– Ett mer konkret exempel är att ett akademilag bestämt att när laget gör sitt första mål i en match skall firandet ske vid bänken tillsammans med alla avbytarna, ett sätt att visa gemenskap.
– Vi tar klubbens värdegrund på stort allvar och försöker verkligen leva den hela tiden, säger Herman.
Avslutningsvis Herman, vad är det som gör att du går upp på morgonen och tar dig till jobbet, vad har du för drömmar med ditt jobb.
– 2016 hade jag uppnått mitt mål som jag haft tidigare, att ha ett heltidsarbete inom fotbollen som jag kunde försörja mig på. Som alltid när man når ett mål man strävat efter blir det lite förvirrande, vad man jag ta mig an härnäst, säger Herman.
– Det blev lite av en kris för mig, vad var det jag höll på med och varför. Jag satte mig ned och funderade vad jag vill med mitt fotbollstränande. Det ledde fram till flera konkreta saker.
Ge något exempel
– Ja, visionen är att nå någon av de fyra största fotbollsligorna i rollen som manager, säger Herman. Som ett mål vill jag nå allsvenskan som tränare (motsv) inom 10 år, räknat då från 2016.
– Mitt akademiuppdrag ser jag som en övning att få leda ett team med tränare och lära mig hantverket. I praktiken kan jag dock tänka mig många olika roller. Jag kan tänka mig att vara huvudtränare här i VSK, eller kanske huvudscout. Men jag kan också tänka mig att vara P19 tränare på heltid. Det jag inte vill är att fastna på ett kontor och släppa vardagskontakten med fotbollen, det är det allra viktigaste för mig, avslutar Herman.
Om du vill veta mer om hur Herman tänker runt arbetet i akademin kan du lyssna på den här poddinspelningen där Herman förklarar hur han jobbar med tränarutbildning i akademin.
