Det var inte en insats utan skavanker men prestationen präglades av hjärta och karaktär. Mjällby skapade men brände, VSK kämpade och slet i 90 minuter. Mittfältet fick inte riktigt fäste under första delen av matchen och Ladefoged saknades. Grönvitt gav emellertid aldrig upp och försvarsspelet satt ihop på ett förtjänstfullt sätt. 0–0 kanske inte känns som en seger, men alla VSK:are kan knyta näven likt Carlos Alcaraz när han precis brutit motståndarens serve!

Före matchen trodde nog många att Axel Taonsa skulle ta den centrala forwardspositionen i avstängde Mikkel Ladefogeds ställe. Timmen före avspark fick vi emellertid en rejäl överraskning serverad. Nyförvärvet Bonaventure Lendambi fanns placerad som nia i startelvan.

De flesta anade att det skulle bli en tuff matchbild, och den känslan infriades. Mjällby visade sin kvalitet och närkampsspelet var tufft. Stundom blev VSK rejält nedtryckt. ”Bona” Lendambi hade en ganska otacksam debut, fick inte bästa möjliga uppspel och tampades med tuffa försvarare. Påkopplad var emellertid den unge kongolesen, som stod upp för sitt nya lag i varje moment av spelet.

Den första halvleken kändes ganska signifikant för vilka lag som möttes. På ena sidan ett Mjällby som visade potential och skapade chanser utan den absoluta skärpan. På andra sidan ett VSK som inte riktigt fick kontroll på spelet men däremot stod upp och svarade för en bra defensiv.

Ett mållöst halvtidsresultat var onekligen rätt trevligt för bortalaget att få med sig ut till paus. Skavanker fanns som sagt, men även en hel del positiva detaljer. Elis Jäger var riktigt bra i mål, och hans försvar svarade för bästa möjliga understöd. Inte minst har en ganska matchotränad Madiou Keita redan visat upp vad han kan addera till laget.

Andra halvlek inleddes snarlikt. Mjällby var aningens vassare, men Grönvitt gav sig inte. Det som inte fanns i teknisk skärpa kompenserades av en hängiven kämpainsats. En offensivt begåvad spelare som Axel Taonsa svarade exempelvis för en heroisk insats med oändliga löpmeter på kontot.

En objektiv betraktare skulle knappast betrakta matchen som glimrande, men det var tveklöst starkt av VSK att fem dagar efter matchen mot Degerfors springa ut på de regerande mästarnas naturgräs och tampas med näbbar och klor.

Att 0–0 stod sig matchen ut kan till viss del förklaras med att Mjällby hade kvalitet men saknade instinkt längst fram. Det oavgjorda resultatet beror dock i lika hög grad på att VSK lärt sig av vårens misstag. Det var ett så pass mycket mer stabilt lag den här kvällen gentemot laget som visade upp sig innan uppehållet.

En stark supporterskara på 247 åskådare hade slutit upp på Strandvallens bortasektion. Åtskilliga tog sig ner tillfälligt i supporterbuss, medan andra slöt upp från diverse närbelägna semestermål perfekt intajmade med matchen. Sammantaget bildades en underbar och för VSK numera typisk supporterskara.

Insatsen var inte perfekt, men prestationen får ens grönvita hjärta att slå lite extra. Vilken karaktär laget besitter. Sju av nio poäng sedan omstarten, och den här matchen innebar den andra raka nollan. Starkt. Om exakt en vecka väntar Örgryte hemma. Vi ses då!

Mjällby–VSK 0–0

Mål: –

Varningar, VSK: Bonaventure Lendambi, Ismet Lushaku, Axel Taonsa. Mjällby: Ludvig Tidstrand, Martin Agnarsson.

Domare: Richard Sundell

Publik: 5 188

VSK: Elis Jäger – Herman Magnusson, Philip Bonde, Madiou Keita (ut 62) – Simon Gefvert, Mamadou Diagne, Ismet Lushaku (ut 82), Marcus Baggesen (ut 62) – Karl Gunnarsson (ut 90+2), Bonaventure Lendambi (ut 82), Axel Taonsa

Ersättare: Anton Fagerström (mv), André Bernardini (mv), Jonathan Karlsson (in 62), Jens Magnusson, Melvin Ljungqvist (in 82), Victor Wernersson (in 62), Levi Hansas, Mattias Hellisdal (in 82), Jack Tagesson (in 90+2)

Henric Nilsson

Henric Nilsson är supporter och krönikör som på VSK Fotbolls hemsida delar sina eg