Det var nog inte särskilt vackert. Eller kanske det var just det. 2–0 mot Degerfors. Årets första hemmaseger, den andra nollan för säsongen, med följden att VSK placerar sig på sin bästa allsvenska placering någonsin i sin 122-åriga historia. Har vid lite eftertanke svårt att hitta något vackrare som VSK:are.

Långa köer sträckte sig mot Vasagatan strax före avspark. Trots detta var publiksiffran en besvikelse sett till de högt ställda förväntningarna som följer med lagets framfart. Kanske var det en ofrånkomlig följd av att många västeråsare är bortresta i mitten av juli?

5 782 hade i alla fall intagit Hitachi lagom till avspark. I startelvan bör noteras att nyförvärvet Madiou Keita, lite mot ursprungsplanen, fanns med i startelvan då Victor Wernersson haft skadekänning under förra veckan.

Starten på matchen var ganska förväntad. VSK hade tempo och tog kommando. En del chanser skapades under inledningen. Redan i den nionde minuten kom 1–0 efter att Ismet Lushaku med en ypperlig cross hittade djupledslöpande Baggesen. I kollision med Degerforsmålvakten Matvei Igonen tilldömdes dansken straff.

Straffsituationen kom att bli kraftigt omdiskuterad. Den må ha varit feldömd men med tanke på alla domslut Grönvitt haft mot sig vore det anmärkningsvärt om inte något också gick lagets väg. Dansk nummer två, Mikkel Ladefoged, visade ingen pardon utan satte säkert sitt nionde mål för säsongen och 1–0.

Om VSK började bra kändes det från läktarhåll som att hemmalaget gick ned sig i tempo efter en tid och släppte in Degerfors.

Om spelet framåt inte riktigt fick bäring så spelade hemmalaget bra defensivt. Elis Jäger var på tårna, nykomlingen Madiou Keita imponerade och Herman Magnusson var en stabil murbräcka.

Försvarsklippan Magnusson fyller i:

– Vi fick inte riktigt bett i pressen. Sedan tycker jag att vi kommer loss i situationer men när vi väl gör det tappar vi bollen. Vi har lägen att göra bra saker men är inte riktigt skärpta. Vi blir också lite låga stundtals men tycker inte att de skapar något jättefarligt. Det kändes stabilt även om vi inte var jättebra med bollen.

VSK var stundtals under press men, som Mange antyder, skapade inte Degerfors några extremt heta chanser. Matchen var också hafsig och därmed lite svårspelad. Domaren Oscar Johnson delade ut hela sju gula kort i första.

Känslan i paus var ändå positiv. Nu skulle väl ändå VSK kunna dra nytta av vinden i andra. Magnusson:

– Vi ändrade hur vi skulle pressa och snackade igenom det. Tycker att det fick effekt ganska fort i andra där vi kunde ha lite mer kontroll. I perioder är vi väl bra, medan vi i andra delar av halvleken är lite sämre. Det var också mycket dueller och en del frisparkar som dödade lite av tempot och momentum.

Den andra halvleken gav också tidig utdelning för Grönvitt i och med att Baggesen tryckte in en frispark via Kalle Gunnarsson och några bortaförsvarare. 2–0 och andrum. Andra halvlek blev dock en tuff historia där Grönvitt på nytt i perioder var lite tillbakapressat. Passningsspelet var lite slarvigare än brukligt, vilket då och då hindrade hemmalaget från att hålla i boll och skapa lugn. Försvarsspelet var dock mycket stabilt, särskilt det låga. Elis Jäger var vaksam ute i sitt straffområde och svarade därutöver för ett par klassräddningar. Det var nog den unge keeperns bästa insats hittills.

Ja, hela försvaret, individuellt såväl som i grupp, svarade för en stark insats. Philip Bonde har exempelvis tagit den centrala platsen i försvaret med den äran och Magnusson var fortsatt obetvinglig i duellspelet.

Här kommer Manges ord om eftermiddagens försvarsinsats:

– Vi har jobbat mycket med det i veckorna. Vi har ju släppt in mål i varje match förutom första matchen mot Kalmar. Så vi har lagt ned mycket tid på att bli bättre. Det är heller inte bara vi tre eller fem i backlinjen utan det är ett kollektiv där hela laget jobbar tillsammans. I dag fick vi ihop det som grupp och var väldigt kompakta.

Det som inte riktigt fanns i bollkontroll och passningsskärpa hittades i karaktär och hårt lagarbete. Det är ofrånkomligt att små svackor dyker upp under en säsong på 30 matcher, och i sådana matcher behöver lag, som klyschan lyder, hitta vägar att vinna. Det gjorde VSK i dag.

Hemmalaget höll ut, vann med 2–0 till stor lättnad och glädje för fansen. Det märktes tydligt på spelare och ledare under det gemensamma firandet med fansen att segern betydde otroligt mycket för alla.

Efter firandet med fansen stod många av spelarna kvar och pratade med vänner och familjemedlemmar. Mitt bland dessa skymtades en genuint glad Marcus Linday, som uppenbarligen känner starkt för sin tidigare klubb och forna lagkompisar.

Otroligt skönt att ha inlett sommarsäsongen med två raka segrar och att man nu huserar på en stabil mittenplats i tabellen. Även om mycket av säsongen återstår är det mer än vad åtminstone jag själv ens drömde om på förhand.

I stunden är det något alla VSK:are bör njuta av. På fredag blir det nya tag borta mot regerande Mjällby. Ett möte VSK tar sig an utan press med tanke på de två segrarna man har i ryggen.

VSK–Degerfors IF 2–0 (1–0)

Plats: Hitachi Energy Arena

Målskyttar: 1–0 (9) Mikkel Ladefoged, 2–0 (54) Marcus Baggesen

Varningar, VSK: Marcus Baggesen, Mikkel Ladefoged, Mamadou Ousmane Diagne. Degerfors: Matvei Igonen, Ludvig Fritzson, Arman Taranis, Daniel Sundgren, Nahom Girmai Netabay, Robin Dzabic.

Domare: Oscar Johnson

Publik: 5 782

VSK: Elis Jäger – Madiou Keita (ut 63), Philip Bonde, Herman Magnusson (K) – Marcus Baggesen (ut 63), Ismet Lushaku (ut 80), Mamadou Diagne (ut 90), Simon Gefvert – Axel Taonsa, Mikkel Ladefoged (ut 80), Karl Gunnarsson

Ersättare: Anton Fagerström, Jonathan Karlsson (in 63), Jens Magnusson (in 80), Melvin Ljungqvist, Victor Wernersson (in 63), Lucas Sibelius, Jack Tagesson, Mattias Hellisdal (in 80), Musab Abdi Mohamud (in 90)

Henric Nilsson

Henric Nilsson är supporter och krönikör som på VSK Fotbolls hemsida delar sina egna åsikter och reflektioner.