En väldigt stark försvarsinsats, och ett stabilt spel helhetsmässigt, ledde till tre bergsäkra poäng mot Örgryte. Med segern har VSK nu tre av fyra segrar sedan omstarten. Dagens 2–0 innebar dessutom den tredje raka nollan för Elis Jäger.

Om förra hemmatchen mot Degerfors var lite söndagspräglad sett till atmosfär och inramning före match, var kvällens drabbning mer fredagssprudlande. Grönvit dominans på citys uteserveringar och den numera självklara tillströmningen av fans från stans alla väderstreck. 6 000-vallen sprängdes också skönt nog.

Elvan var den klart förväntade med tanke på att Mikkel Ladefoged nu var tillgänglig igen efter avstängningen. Örgryte kom med två starka insatser i bagaget, så känslan inför avspark var att det skulle bli tufft.

Gästande Öis framträdde också inledningsvis lite som åtminstone jag förväntat. Försvarsinriktat, men med benägenhet att kontra. VSK var emellertid starkare i bägge boxarna. Inte minst fick Mikkel Ladefoged ett tidigt övertag på bortaförsvararen Mikael Dyrestam.

Nämnde dansk nådde också högst i en nickduell, den gången mot Sebastian Lagerlund, och tvingade bortakeepern Hampus Gustafsson att släppa retur på nicken. Returen hanterade Axel Taonsa påpassligt med 1–0 som följd.

Tiden efter målet präglades av stabilitet, VSK försvarade sig suveränt skickligt, kollektivt i hög grad. Det var emellanåt en fröjd att se hur försvararna stoppade sina motståndare men även spelade sig ur lägena.

Philip Bonde går från klarhet till klarhet, Madiou Keita har adderat mycket som tidigare saknats och Herman Magnusson sist men inte minst. Dominant såväl längs marken som i luften. Hysénklass talade man om när det begav sig. Hermanklass talar vi VSK:are om i dag.

Om jag nämnt de tre försvarsspelarna, så fanns det en gediget stabil sista utpost även i kväll i Elis Jäger. Han säger så här om försvaret:

– Vi gör det jättebra som kollektiv. Speciellt i dag behöver jag knappast göra några räddningar. Jag tycker att vi fått ihop försvarsspelet riktigt bra jämfört med hur det såg ut innan. Vi sitter ihop mycket bättre och släpper inte alls till de där verkligt farliga chanserna som vi gjorde innan.

VSK hade övertag även i andra boxen, men kanske att viss skärpa saknades i de avgörande momenten på den sista tredjedelen. VSK hade några ytterligare chanser utöver målet, medan Öis skapade några hörnor men utöver det intet.

Jäger:

– Vi gör det bra och får ett tidigt mål. Då blir det en lite annan matchbild där de får låna bollen lite mer, men tycker inte vi släpper till några chanser alls.

Även om det kanske inte var en briljant offensiv insats var det ändå oerhört skönt att gå till paus med ledning. Det ytterst stabila försvarsspelet och den starka laginsatsen som hela elvan stod för imponerade.

Elis Jäger om vad som sas i halvtid:

– Vi ville fortsätta spela vårt spel, pressa högt och göra fler mål.

Det var naturligtvis tacksamt för VSK att kliva ut i andra med ledning och med den kunna lurpassa på ett Örgryte som var tvunget att gå framåt. Diagne och Taonsa var överallt, Baggesen kom runt på sin vänsterkant och Kalle Gunnarsson fick ut lite mer av sitt slit.

Örgryte hade en del boll, vilket blir följdriktigt i underläge, men VSK:s försvar levererade i alla delar.

I minut 58 kom så 2–0. Arbetshästen Kalle Gunnarsson avancerade på en suverän skarv av Ladefoged och hittade framstormande Taonsa, som stötte in sitt andra mål. 2–0.

En tid efter målet byttes vänsterduon Keita och Baggesen ut till förmån för Victor Wernersson och Jonathan Karlsson. Spontant vållade bytena oro med tanke på de utbyttas starka insatser, men Wernersson och Karlsson skötte sig förtjänstfullt.

Sista delen av matchen präglades av grönvit stabilitet. Öis hade något skott utanför och ett par hörnor, men ett kassaskåpssäkert hemmalag stod pall. I slutet kom också frejdige Bona Lendambi in och ställde en del frågor till bortaförsvaret. Något mer mål blev det däremot inte, även om Taonsa var på vippen att få till ett hattrick.

När domaren Erik Mattsson satte pipan i munnen stod det 2–0 på resultattavlan och det sedvanliga firandet mellan spelare och fans tog vid. Underbart att notera alla storögda miner hos de medelålders fans som avslutningsvis fick ”high fives” av sina spelare.

2–0 som sagt, en kassaskåpssäker seger. Mer stabil än briljant. Oerhört imponerande hur VSK fått ihop sitt försvarsspel. Dessutom starkt att Alexander Rubin och laget så tydligt drar nytta av sejouren från 2024 och nu känns mycket mer redo för allsvenskan.

Det gäller att vara ödmjuk då mycket av serien återstår, men samtidigt måste man njuta i stunden över det VSK åstadkommer för tillfället. Tio av tolv möjliga poäng sedan omstarten och ett försvarsspel ingen kunde drömma om före uppehållet. Det bådar gott. Supernollan Elis Jäger sammanfattar andra halvlek enligt följande:

– Vi hade bra kontroll, det är väl några bolltapp som leder till omställningar men annars en väl genomförd halvlek.

Nu vänder serien med dubbla möten mot Djurgården, med start borta 3 augusti. Tufft men oerhört inspirerande för det VSK som i nuläget placerar sig som fyra i en haltande allsvensk tabell.

VSK–Örgryte IS 2–0 (1–0)

Mål: 1–0 Axel Taonsa (13’), 2–0 Axel Taonsa (58’)

Varningar, VSK: –. Öis: Owen Parker-Price (83’).

Domare: Erik Mattsson

Publik: 6 072

VSK: Elis Jäger – Herman Magnusson, Philip Bonde, Madiou Keita (Victor Wernersson 64) – Simon Gefvert, Ismet Lushaku (Mattias Hellisdal 78), Mamadou Diagne, Marcus Baggesen (Jonathan Karlsson 64) – Karl Gunnarsson, Mikkel Ladefoged (Bonaventure Lendambi 78), Axel Taonsa