Sett till skadorna och sjukdomarna som härjat i laget och med tanke på att Malmö gjorde mål i tunga skeden av matchen betraktar jag insatsen som en bragd. Jag trodde visserligen att VSK skulle skaka Malmö och kunna roffa åt sig en poäng. Men en seger, och på det här viset? Nej, det kunde jag inte drömma om.

Med tanke på skadorna och Rings virusåkomma kunde vi ana vilken elva som skulle kliva ut på Eledas matta. Bonde centralt i backlinjen och Hellisdal med ny chans på mitten. Ett ungt och oprövat lag med tanke på den utmaning som väntade, men ett gäng som imponerat mot AIK för en vecka sedan.

Trots de många resmilen var ett hundratal Grönvita på plats. Ett Malmö som är i gungning men som ändå besitter stor potential satte gasen i botten direkt. Sead Haksabanovic testade Elis Jäger i matchinledningen och U21-landslagets keeper svarade för en kvalitetsräddning. Så såg det ut inledningsvis. Mycket Malmö, medan gästerna kanske hamnade lite för lågt.

Efter en kvart kunde Adrian Skogmar sätta 1-0 bakom Jäger och den här gången hade den sistnämnda ingen chans. Bollen satt distinkt bakom honom och 1–0. Där och då befarade jag en lång och tung eftermiddag för Grönvitt. Målet följdes av fortsatt hemmapress men tids nog kom VSK in i handlingen.

Mamadou Diagne, som svarade för säsongens bästa insats mot AIK, följde upp den insatsen med att driva sitt VSK den här kvällen. Han hade många dueller med Malmös Otto Rosengren där domaren tillät tuffa tag.

Efter 36 minuter slog Jens Magnusson in ett tilltänkt inlägg mot Malmös box. Via ett kommunikativt haveri av Malmös försvar landade bollen retfullt bakom hemmamålvakten Johan Dahlin. En blixt från klar himmel och kanske inte ett rättvist resultat sett till Malmös inledande dominans. Dock oerhört starkt av VSK att hämta sig från den inledande anstormningen och underläget som följde av det.

Grönvitt skapade inte så mycket, men man fick intrycket att det skulle gå att skapa mot det Malmö som kommit av sig efter en stark inledning. På stopptid kom ännu en blixt. Om inte från klar himmel så väl från Herman Magnussons högerfot! Mange drämde till på en förlängd frispark och fick se bollen dundra upp i Dahlins vänstra kryss.

En makalöst ren träff och ett fantastiskt fint mål. I den snäva vinkeln, om än från andra sidan, förde målet mina tankar till Van Bastens drömmål från EM-finalen 1988. Allsvenskans tveklöst snyggaste mål hittills och ett av VSK-historiens vackraste!

Målet gjorde att VSK kunde gå till pausvila med bästa möjliga känsla. Ledning 2–1, trots den svettiga inledningen. Drömskytten Magnusson:

– Stark insats av oss, svårt att komma till Malmö och ändå hantera matchbilden som utvecklar sig på det sättet vi gör. Tufft att åka på 1–0 men väldigt starkt av oss att rycka upp oss efter det och våga spela mer och skapa flera lägen.

Känslan var ofrånkomligen bra i paus men en utmaning väntade. Skulle VSK, med en ganska tunn bänk, orka stå pall i 45 långa minuter?

Malmö förde spelet, men Grönvitt var ytterst nära att utöka sin ledning då Mikkel Ladefoged fenomenalt frispelades av Mattias Hellisdal. Tyvärr brände dansken läget.

VSK stod upp riktigt bra första 20 av andra. MFF förde och skapade, men Grönvitt krigade och visade att det gick att såra hemmalaget. Karl Gunnarsson löpte och var oerhört viktig, Ladefoged stångades konstant mot MFF:s försvar. Ingen lätt match för dansken, men som han sliter och vad nyttig han är för hela lagets spel. En rejäl utveckling från i höstas, även om han redan då höll hög klass.

Vid några tillfällen var hemmalaget otroligt nära framför Jäger, men det märktes tydligt att Malmö inte riktigt är i balans. Efter 74 minuter kom emellertid en kvittering genom Erik Botheim. Tungt skede av matchen. Skulle VSK hålla emot 20 minuter? Hur många tankar på tidigare tapp dök upp i spelarnas huvuden?

MFF fortsatte att skapa men VSK:s reaktion på målet var beundransvärd. Det var nära 2–3 vid tillfällen, men bortalaget hanterade situationen förtjänstfullt. Efter jobbiga sista 10 började ett kryss kännas fullt troligt. Då uppstod ännu en oväntad situation när Simon Gefvert från sin högerkant slog ett precist inlägg som Ladefoged förvaltade med en skyttekungs tydliga prägel. 3–2!!

Det blev gastkramande stopptidsminuter men VSK stod pall. Extra roligt var att Leonardo Caspari Bark och Musab Abdi Mohamud (allsvensk debut), från klubbens egna led, var på planen i slutet av matchen.

Det var ingen optimal insats spelmässigt, men sett till moral och kampvilja en alldeles enastående insats. En seger man som VSK:are bär med sig som ett smycke några dagar.

Drömskytten, och eftermiddagen till ära även kaptenen, Herman Magnusson:

– Andra halvlek består av mycket kamp och vi blir lite väl låga stundtals, vilket är naturligt, och trots att de kvitterar så gräver vi fram ett 3–2-mål. Otrolig laginsats och tack till alla som var på plats och hjälpte oss hela vägen!

I kväll njuter vi av en av klubbens skönaste segrar någonsin, om en vecka är det nya tag då Blåvitt gästar Hitachi. Vi ses då!

Malmö FF–VSK 2–3 (1–2)
Mål: 1–0 (15) Adrian Skogmar, 1–1 (36) Jens Magnusson, 1–2 (45+2) Herman Magnusson, 2–2 (74) Erik Botheim, 2–3 (91) Mikkel Ladefoged
Varningar, MFF: Kenan Busuladzić, Bleon Kurtulus. VSK: Mikkel Ladefoged.
Domare: Richard Sundell
Publik: 17 703

Henric Nilsson

Henric Nilsson är supporter och krönikör som på VSK Fotbolls hemsida delar sina egna åsikter och reflektioner.