Vad ni nu läser är kanske något unikt. Sitter inte på något facit, men det kan vara första gången ett offentligt matchreferat om VSK skrivs på en supporterbuss under brinnande hemfärd. Bussen har precis börjat styra sin kosa mot Västerås när dessa rader skrivs. Det skrålas, skämtas och diverse förstärkta energidrycker intas.

Nåväl till saken, referatet alltså. VSK:s allsvenska premiär i Kalmar genomfördes under något bättre förutsättningar än vad jag befarade. Gräset såg åtminstone något sånär speldugligt ut och vädret bjöd så småningom upp till en ganska skaplig tidig vårdag. Det trodde nog ingen av oss när bussarna lämnade Arosvallen i den arla morgontimmen i regn och knappa plusgrader.

Om väder- och gräsförhållanden eventuellt överraskade litegrann kändes elvan desto mer förväntad, möjligen att Elis Jäger var ett litet utropstecken som målvaktsval. Ett mycket mäktigt tifo ramade in tiden just före avspark. Ett snyggt sådant med Oasis-profilen Liam Gallagher i centrum. Många unga supportrar gör ett stort jobb här och ger oss ett stort skäl att känna stolthet.

711 supportrar var på plats. Många hade rest till Kalmar dagarna före, medan en hel del valt att ta sig till och från på matchdagen. Imponerande med tanke på de många resmilen.

Starten blev ganska tuff för Grönvitts räkning. Det förde mina tankar till fjolårets septemberdrabbning lagen emellan på samma spelplats. Hemmalaget försökte föra spelet och drog sig mot gästernas straffområde. Grönvitts två fältare mot hemmalagets tre var en tuff match i matchen.

VSK spelade upp sig efter 7–8 minuter och det blev en jämn kamp. Gräsmattan såg bättre ut än befarat från min vy på bortastå, men för spelarna gav den knappast något utrymme för skönspel. Det var dueller och duster. Knappast något kortpassningsspel överhuvudtaget.

Gästerna började trots underlaget få utdelning på sin press. Ring dikterade mycket, Baggesen var ettrig på sin vänsterkant och en rörlig Ladefoged blev ett ständigt orosmoln för Kalmar. Tyvärr fick den långe dansken många frisparkar emot sig, sedvanligt för spelare av hans storlek, tyvärr.

I matchminut 11 spräckte också VSK målnollan. Ett inspel av Baggesen ledde till virrvarr i Kalmars straffområde och bollen rullade snöpligt in bakom Kindberg i hemmamålet. Det noterades som självmål.

Det märktes tydligt att Grönvitt tränat noggrant på att ta sig an förutsättningarna som väntade. Det var inget skönspel, men ett VSK som spelade med sina hjärtan och huvuden. Hårt jobb och mycket uppmuntrande gester och ”high fives” mellan spelarna.

Alexander Rubin:

”Veckans förberedelser har handlat helt om att kunna hantera den typ av matchbild som blir på en svårspelad naturgräsplan. Vi gick därmed in i matchen med en ovanligt cynisk matchplan, till exempel ett avsevärt mer progressivt anfallsspel än normalt sett.”

Efter en period av visst initiativ trycktes man tillbaka i slutet av halvleken. Kalmar orsakade exempelvis fem hörnor på kort tid och 1–0 kändes tacksamt med VSK-ögon sett. Man lyckades dessbättre reda ut slutskedets smärre storm och kunde gå till halvtid med ledning.

Rubin sammanfattar första halvlek:
”Vi gör en stabil första halvlek. Kalmar hotar oss bakom backlinjen tidigt i matchen, men därefter växer vi in i matchen på ett bra sätt. Målet kommer sen på en fin omställning där vi fyller boxen väl på ”Bagges” inspel. Vi har en bra period därefter, där bland annat Herman har ett bra läge från nära håll. I slutet av halvleken blir vi lite väl låga i vårt försvarsspel, men släpper inte till några större farligheter.”

I paus var det, som alltid numera, en fröjd att möta det breda klientel som utgör VSK-familjen. Barn, tonåringar, tjejer, ärrade supporterrävar, nya ansikten. Alla iklädda i något grönvitt och med ett brinnande engagemang för klubben. Tänk att över 700 VSK:are begett sig 40 mil söderut den här påskhelgen.

Den andra halvleken innebar fortsatt kamp och tuffa dueller. Skönspelet lös med sin frånvaro. Den store Ladefoged var alltjämt ett hot som uppspelspunkt och hårt arbetande i presspelet. Han borde ha gjort mål i början av halvleken, men det är skönt att se honom 100-procentig fysiskt. Ytterst lovande för fortsättningen.

Tiden gick och en hel del byten följde. Kalmar hade mycket boll men svårt att ta sig till de riktigt heta chanserna. VSK:s försvar var solitt och Jäger en klippa i kassen. Trygg, lugn och med en väldig räckvidd lade han beslag på det mesta som kom i hans väg.

Bland de inbytta förtjänar Abdo Boudah och Jonathan Karlsson extra omnämnanden. Boudah gjorde det förvånansvärt bra som inhoppare i ett skede då VSK försvarade sin ledning med näbbar och klor. Han spelade smart och höll i bollen bra. Imponerande med tanke på att den tilltänkta spetsen är matchotränad. Karlsson var rivig, stark i närkamperna och vann en hel del tid åt laget i det känsliga slutskedet.

Första halvleks självmål blev matchens enda. Det var en kämpaseger som kan komma att få extrem betydelse för säsongen.

Rubin avslutar:
”Vi har relativt god kontroll på matchbilden i andra halvlek, främst genom ett bra försvarsspel. Vi driver egentligen för lite anfall på motståndarens planhalva, men vi lyckas ändå skapa två bra chanser via Mikkels skott och nick som deras målvakt gör fina räddningar på. Kalmar får ett större tryck sista 15–20, främst via en mängd hörnor, där vi i slutändan försvarar oss väl.”

”Ingen välspelad match från något av lagen, men det visste vi på förhand och jag är stolt över hur laget flexibelt klarade av att ställa om till denna typ av match. Ett stort steg i rätt riktning att kunna vinna matcher på olika sätt, vilket kommer vara viktigt under den här säsongen.”

”Arbetsinsatsen var väldigt bra över lag och det finns flera spelare att lyfta fram i det arbetet, men det är såklart ofrånkomligt att inte nämna Elis Jäger som får hålla nollan i sin allsvenska debut.”

När domaren Granit Magedonci satte pipan i munnen och blåste av efter nästan 90 minuters spel utbröt underbara scener mellan spelare och fans vid bortastå. Det syntes på spelare och ledare att den här segern var väldigt viktig och fansens bifall var magiskt.

Texten, som började skrivas i en rätt stojig omgivning, avslutades i en desto lugnare miljö – med sovande eller vilande supporterkollegor omkring en. Det hade varit en lång dag för oss alla. Vilken start på säsongen och vilken boost inför hemmapremiären på lördag! Vi ses då!

Kalmar FF–VSK 0–1 (0–1)

Var: Guldfågeln Arena

Publik: 6789

Mål: 0–1 (11) självmål

Varningar
KFF: Charlie Rosenqvist
VSK: Herman Magnusson, Jonathan Ring (utvisad)
Domare: Granit Magedonci

VSK:s startelva: Elis Jäger – Herman Magnusson, Frederic Nsabiyumva, Victor Wernersson (ut 86) – Simon Gefvert, Jonathan Ring, Mamadou Diagne, Marcus Baggesen (ut 74) – Axel Taonsa, Mikkel Ladefoged (ut 74), Karl Gunnarsson (ut 74)

Ersättare: Anton Fagerström, Philip Bonde (in 74), Abdelrahman Boudah (in 74), Ismet Lushaku (in 74), Jonathan Karlsson (in 86), Jens Magnusson, Melvin Ljungqvist, Jack Tagesson, Mattias Hellisdal

Henric Nilsson