Anton Fagerström, den gotländska muren, rankas just nu som en av Superettans absolut bästa spelare. Han har hållit nollan i hälften av alla matcher och står för exceptionella räddningar i så gott som varje match. Men vem är egentligen mannen i målet?

Det är en lugn och harmonisk Anton Fagerström jag möter upp inför ett träningspass på Solid Park Arena. I den senaste hemmamatchen hjälpte han laget till en 2-0 seger mot IK Frej. Det är påtagligt hur sansad 27-åringen är, han menar på att det nästan är som att han har två olika personligheter.
– På fotbollsplan är jag den som hörs mest, jag har blivit lugnare med åren, men jag är fortfarande oerhört verbal och aktiv. Utanför fotbollsplanen är jag ganska tvärtom, här är jag väldigt lugn och tar inte så mycket plats, berättar målvakten.


Innan Anton Fagerström skrev på för Västerås SK hade han aldrig spelat elitfotboll förut, men alltid betett sig som en elitspelare. Målet att bli en elitspelare har alltid varit glasklart. Gotlänningen inledde sin karriär i Nyköpings BIS, där han i fem säsonger arbetade för att hjälpa laget till Superettan. Det blev aldrig Superettan för Nyköpingslaget eller Anton Fagerström. Istället hörde Örebro SK i Allsvenskan av sig och det hårda arbetet såg ut att betala av sig. Utgången blev dock noll matcher på en och en halv säsong för Anton i närkelaget. Då valde den gotländska målvakten att skriva på för ett hårdsatsande Västerås SK, som i sin tur ledde till dagens Superettan-spel.

– Jag har aldrig spelat elitfotboll förut, en av mina största besvikelser i karriären är att jag inte fick spela någon allsvensk match för Örebro SK.  Men jobbar man tillräckligt hårt och är redo när chansen dyker upp så kommer man få betalt för det och det har jag fått, förklarar 27-åringen med ett leende.

Bild: Åke Hedvall, Turkiet

Anton har spelat för Västerås SK i 1,5 år nu och trivs både bra i laget och bra med livet i staden. Han är bosatt i centrala Västerås med sin flickvän och jobbar även som målvaktstränare för VSK P17 & P19, vilket han är tillfreds med.

– Jag har varit här i över ett år nu och än så länge har jag haft det hur bra som helst, relationen till VSK är väldigt bra. En av de stora anledningarna till att jag valde att komma hit var fansen, man hade bra koll på VSK redan innan man kom hit och en stor anledning till det är supportrarna, berättar Anton och fortsätter:
– Jag gillar att spela under press och det är mycket folk som bryr sig här, vilket är jätteroligt.

Anton Fagerström. Foto: Peder Ek / Idrottsfoto.com / BILDBYRÅN / COP 205

Vid sidan om fotbollen värdesätter Anton Fagerström att umgås och ta det lugnt med sin flickvän och vänner. På sin bucketlist har han att åka på hajsafari, annars är det mera fotboll han vill ha.

– Fotboll är min hobby, förutom att åka på High Safari ligger att åka till Old Trafford och att spela i Allsvenskan på min bucketlist. När jag inte spelar eller tränar fotboll själv så gillar jag att titta på fotboll, berättar 27-åringen.  

Bild: Åke Hedvall

Att Anton Fagerström är tillfreds med livet just nu är det ingen tvekan om. Framtiden ligger dock alltid runt hörnet, även för den 27-åriga målvakten.
– Jag har velat bli utlandsproffs sen jag var liten men just nu är mitt primära mål att spela Allsvenskan. Att vi vann Division 1 och gick upp till Superettan ser jag som min största fotbollsmerit- Det vore fantastiskt att vinna Superettan också! Säger Anton Fagerström. 

Avslutningsvis, hur ser du på lördagens match mot Degerfors?
– Det var ingen vidare match. Vi hade hyfsat possessionspel i första halvlek men lyckades tyvärr inte komma in på sista tredjedelen o skapa de riktigt heta chanserna. Försvarsspelet var okej, Degerfors hade inte så mycket lägen tycker jag. I andra halvlek blir vi passiva och dom lyckas trycka ner oss vilket vi inte kunde ta oss ur.

Varför blev du utbytt och hur är status nu?
– Jag fick en låsning i ryggen så jag kunde inte röra mig, fanns inte så många alternativ än att byta. Idag har jag fortfarande ont, har inte fått någon behandling ännu men det ska jag få senare idag. Det ska inte vara något allvarligt, får knäcka till ryggen så är det nog bra om några dagar.


Text: Hampus Lundskog