VSK – Östersund på Hitachi Energy Arena denna gråa marssöndag. På något vis kändes det som lugnet före stormen eller kanske bättre uttryckt: vardagen före festen.

Ett antal funktionärer arbetade i och runt bandyhallen med att plocka ner skyltar och annat material efter gårdagens finaler. Samtidigt nyttjade barnfamiljer fortfarande åkattraktionerna som ställts upp i samband med bandyspektaklet. Det hela bar på en tydlig symbolik: vintersäsongen monterades ner medan fotbollssäsongen snart kommer att dominera området.

Den här gråa marssöndagen var det visserligen inte mycket till fotbollsfeber. Vi var bara 232 hängivna åskådare på plats. Men snart kommer området att blomstra. Folk från stadens alla håll, Rocklunda som ett stort grönvitt pumpande hjärta. Som jag ser fram emot det.

Nåväl. Veckan efter ett intensivt cupspel kastade Alexander Rubin om rejält i startelvan. Startplatser för Tagesson, Ljungqvist, Sibelius och Abdi Mohamud, spännande.

Inledningsvis bjöds vi tyvärr inte på någon större underhållning. Alexander Rubin sammanfattade matchinledningen så här:

”Vi får, främst på grund av att vi släpper till några omställningar, en lite travande start. De får också fyra hörnor första kvarten och det blir situationer efter det, så spelet hackas upp lite. Vi kommer inte in och får flyt från start. Samtidigt har vi många nya spelare i elvan som inte spelat ihop tidigare, så det tog ett par minuter för dem att hitta in i spelet.”

Efter ungefär 20 minuter började VSK hitta in i matchen och man kunde se konturerna av det spel som var så iögonfallande under fjolåret. Diagne och Taonsa fick igång ett bra samarbete och Grönvitt tog över matchbilden.

Rubin fortsätter:

”I mitten av halvleken börjar vi prestera som förväntat. Axel har exempelvis ett jätteläge där vi förväntade oss mål. Totalt sett är första halvlek okej. Glädjande nog gör vi mål på en omställning efter ett jättefint jobb av Mamadou som vinner boll och sätter upp för Axel. Det är nog just det snygga målet som gör att halvleken känns okej.”

Det var lite oroande att se matchinledningen, men desto skönare att känna hur laget lyfte sig under andra halvan av halvleken. Ett fint spelmål sent i halvleken gav också en välbehövlig boost.

Till andra halvlek gjordes tre förändringar direkt. Diagne, Abdi Mohamud och Sibelius klev av. In kom Gunnarsson, Ring och Jens Magnusson.

Särskilt Rings entré skulle få stor betydelse för andra halvlek. Den tidigare yttern har blivit lagets dynamo i sin nya mittfältsroll. Löpstark, rörlig, smart och en tydlig regissör. Även om cupmatchen mot AIK var bra tror jag att detta var första gången under försäsongen som VSK spelade på ett sätt som verkligen påminde om lagets nivå från sommar och höst förra säsongen.

Relativt tidigt i halvleken satte också Ismet Lushaku ett förlösande 2–0.

Rubin igen:

”Vi gör en bättre andra halvlek. Vi får total kontroll på matchen och skapar en mängd målchanser på det sätt vi vill. Det gör vi mot ett Östersund som visat sig vara väldigt bra defensivt med oavgjorda matcher mot både Degerfors och Göteborg. Nu luckrar vi upp dem med kortpassningsspel och mycket löpningar bakom som skapar hål i deras försvarsspel.

Vi fortsätter att skapa målchanser, vilket är glädjande med tanke på matchen mot Oddevold. Vi har haft en vecka där vi jobbat hårt med vissa saker där vi tror att det kan ske snabb utveckling. Samtidigt finns det mycket vi behöver utveckla på längre sikt. Men det var skönt att få ett kvitto på att vi faktiskt kan spela på den här nivån.”

Att spelet såg så pass bra ut under eftermiddagen var förstås glädjande. Men det största glädjeämnet var ändå Mikkel Ladefogeds comeback.

I den 65:e minuten klev dansken in på planen till den lilla men tappra publikens glädje. Hans inhopp visade också hur viktig han kan bli för laget, en tydlig referenspunkt i anfallet och ett ständigt hot. Dessutom innebär hans närvaro att Taonsa kan spela i sin naturliga roll som tia.

Dansken missade en stor chans efter ett fint inspel från Caspari Bark, men inhoppet gav ändå mersmak. Det metodiska och tålmodiga arbete han lagt ner tillsammans med Grönvitts fysiska team är beundransvärt. Nu får laget in en ovanligt fysiskt väl förberedd nia inför den allsvenska starten.

VSK dominerade matchen tydligt under den sista delen och kunde ha gjort fler mål. 2–0 stod sig dock fram till slutminuterna då Jonathan Ring, på sitt patenterade sätt, smekte in matchens sista mål till höger om Östersunds målvakt.

Ett värdigt avslut på en trevlig träningsmatch.

Nu återstår bara några veckor innan Allsvenskan drar igång. Två träningsmatcher återstår: bortamatchen mot Brommapojkarna om exakt en vecka och genrepet mot Sandviken den 28 mars på Hitachi Energy Arena.

En del pusselbitar föll på plats under eftermiddagen, men en återstår: Abdo Boudahs comeback.

Alexander Rubin säger så här om sitt nygamla nyförvärv:

”Boudah är inte i full träning än och kom inte hit i hundraprocentigt slag. Min förhoppning är att han kan vara tillbaka mot BP, men vi får följa hans progression i träning under veckan. När vi tar in en ny spelare får vi inte gå för fort fram.”

3–0 blev slutresultatet och jag lämnade Hitachi på lätta steg. Skönt att få en positiv reaktion efter den mediokra insatsen mot Oddevold.

Bandyfunktionärerna tycktes klara med sitt arbete när jag passerade, men en och annan barnfamilj nyttjade fortfarande attraktionerna intill.

Det är nästan hisnande att det bara är tre veckor kvar till den allsvenska premiären.

Lugnet före stormen eller kanske snarare: vardagen före festen.

VSK – Östersund 3–0 (1–0)

Plats: Hitachi Energy Arena
Publik: 232

Startelva:
Anton Fagerström – Jack Tagesson (ut 65), Frederic Nsabiyumva (ut 65), Philip Bonde – Melvin Ljungqvist (ut 65), Mamadou Diagne (ut 46), Ismet Lushaku (ut 77), Marcus Baggesen (ut 65) – Musab Abdi Mohamud (ut 46), Axel Taonsa (ut 88), Lucas Sibelius (ut 46)

Ersättare:
André Bernardini, Elis Jäger, Herman Magnusson (in 65), Karl Gunnarsson (in 46), Mikkel Ladefoged (in 65), Jonathan Ring (in 46), Nathanael Seidouvy (in 88), Jens Magnusson (in 46), Victor Wernersson (in 65), Leonardo Caspari Bark (in 65), Liiban Abadid, Mattias Hellisdal (in 77)

Henric Nilsson