Cupmatch nummer två för VSK. Mot Häcken på Nordic Wellness Arena. Ett tufft möte på förhand mot ett spelskickligt och anfallsstarkt Göteborgslag. Senast lagen drabbades samman på Hisingen slutade det med en tung grönvit förlust, 0–4. I eftermiddags gällde det att parera ett starkt mittfält och stå emot en vass offensiv.

Ett skadefritt VSK är på en annan nivå än 2024, så jag var inte särskilt orolig. Tyvärr visade startelvan, som presenterades timmen före avspark, att tre tilltänkta startspelare, utöver redan skadade Ladefoged , saknades.

Utan Victor Wernersson, Marcus Baggesen och Axel Taonsa tvingades Alexander Rubin stuva om rejält i elvan. Philip Bonde klev in i backlinjen, Jens Magnusson placerades som vänstervinge och den unge överraskningen Nathanel Seidouvy tog plats på topp. Nämnas bör också att Anton Fagerström, som var sjuk förra veckan, nu var tillbaka i kassen.

Tråkigt med skadorna så sent inpå match, vilket gav helt andra förutsättningar. VSK började emellertid lovande och hittade nycklar för att spela sig ur Häckens press samt försökte etablera sitt signifikativa spel.

Man fick kanske inte till lika långa anfall som vi vant oss vid. Häcken var också, som befarat, skickliga framåt. Snabbe Jeremy Agbonifos fick tidigt övertag på Jens Magnusson och hotade ständigt från sin högerkant.

VSK kämpade tappert med tanke på skadorna, men hade svårt att få fäste framåt. Samtidigt kändes det hela tiden halvfarligt när Häcken anföll. 0–1 kom också efter 22 spelade minuter.

Efter en kort hörna hamnade bollen hos Mikkel Rygaard, som fick en drömträff och curlade in den i Anton Fagerströms vänstra kryss. Ett snyggt mål, men VSK:s spelare var passiva och kom inte ut mot skytten.

Visst märktes det att så pass vitala spelare, i synnerhet Wernersson och Taonsa, saknades. Men VSK tog sig samman hyggligt efter 0–1. Fagerström gjorde några riktigt svettiga räddningar i en intensiv sekvens, men resultatet stod sig halvleken ut.

Alexander Rubin:
”Starten av matchen var okej, men därefter tog Häcken över via flera bra individuella aktioner från deras offensiva spelare. Deras ledningsmål är uppenbart ett vackert distansskott, men även en situation där vi kan reda ut saker och ting snabbare. Efter målet etablerar vi ett bättre anfallsspel allt eftersom, men skapar alldeles för lite.”

”Vi har ett bra snack i paus, vi gör två byten och några taktiska justeringar.”

Bytena var följande: Mattias Hellisdal ersattes av Melvin Ljungqvist, medan Nathanel Seidouvy ersattes av Moussa Diallo.

Det VSK som äntrade andra halvlek var inledningsvis väldigt bra. Det märktes att snacket i halvtid samt bytena hade gett effekt. I den 54:e minuten kom också kvitteringen. Diagne snappade upp en mindre lyckad utspark från Häckens målvakt, och Jens Magnusson, nu uppflyttad till sin naturliga position som tia, var påpassligt framme och tryckte in 1–1.

Skönt att VSK var tillbaka, nu kändes halvleken öppen. De första tio minuterna av den andra halvleken var riktigt bra, men därefter uppstod en del bolltapp och felpassningar. Spelet var dock relativt jämnt, så när hemmalaget återtog ledningen kom det lite som en blixt från klar himmel. Agbonifos, ständigt farlig i första halvlek, blixtrade till igen med ett vasst inspel som Adrian Svanbäck förvaltade. 2–1 och en tung känsla.

Avslutningen på matchen blev märklig, med en domare som enligt mig blåste sönder spelet och var inkonsekvent. Slutresultatet vittnar om något annat, men det var länge liv i matchen och vid 1–3 var VSK vid flera tillfällen nära en reducering.

Till råga på allt skadades Moussa Diallo och bars ut på bår i slutet av matchen. Vi får återkomma med en uppdatering om läget där. Allvarligt såg det tyvärr ut.

Det svider dock att VSK släppte in tre mål under matchens sista tjugofem minuter. Ett sådant scenario kan inte ursäktas enbart av att flera spelare saknades. Något av baklängesmålen borde ha undvikits.

1–4 blev slutresultatet och Häcken får betraktas som en klart rättvis segrare. De stora siffrorna speglar dock inte helt hur det såg ut på planen. Det fanns flera bra moment som lätt glöms bort i besvikelsen över förlusten.

Alexander Rubin om andra halvlek:
”Vi skapar direkt mer farligheter. En bollvinst från Mamadou ger sedan Jens läget att placera kvitteringen. Vi har därmed fått matchen dit vi vill, men tyvärr kommer deras ledningsmål rätt ologiskt i den perioden.”

”Vi skapar visst tryck i perioder. KG har det bästa läget, som tyvärr går precis utanför. Men överlag är det såklart en extremt stor besvikelse att vi släpper in två mål under matchens sista del, situationer där vi ska kunna försvara oss bättre.”

I och med de stora siffrorna är utgångsläget för avancemang i cupen betydligt sämre inför hemmamatchen mot Oddevold nästa måndag. Huvudsaken är dock att samla gruppen, få tillbaka de sjuka spelarna och göra en bra match mot bohuslänningarna. Det är trots allt i första hand en förberedelse inför säsongens huvudmål: Allsvenskan.

Henric Nilsson