Imorgon väntar AIK i Svenska cupen när VSK:s tävlingssäsong drar i gång. Efter ett antal träningsmatcher i bister kyla blir det skönt att spela under andra förutsättningar och med tävlingsnerv.

Jag har i åtskilliga krönikor skrivit att Västerås har blivit en fotbollsstad och att VSK är hela stadens klubb. Mer än 2 400 säsongskort är sålda och ett stort bortafölje på uppemot 800 grönvita kommer att äntra nationalarenan imorgon. Två tydliga exempel på fotbollsfebern.

Ändå är det bara ett embryo av vad som väntar när Allsvenskan väl är igång. Som infödd västeråsare och VSK:are är det naturligtvis fantastiskt. En dröm som alla grönvita närt i decennier ligger nu verklig framför våra fötter.

Av de tre träningsmatcher jag har sett har jag dock fått erfara att det också riskerar att storma på ett annat sätt i år. Säsongen 2024 ligger färsk i minnet. Den var fantastisk, men också fruktansvärd med tanke på alla missade chanser och hur den slutade. Ingen vill uppleva något liknande igen!

Säsongen 2024 var också en fest som vi lite hastigt bjöds in till, känns det som. Oavsett resultat var det fantastiskt att se hela stan fylla Hitachi och underbart att åka till klassiska arenor som vi i många år bara har läst om i media.

Nu får alla hängivna supportrar åka till dessa platser igen, men den gängse känslan är att 2024 inte får upprepas.

Jag vågar påstå att VSK kommer att ha det starkaste publikstödet i år, undantaget storstadsklubbarna. Det är väldigt tillfredsställande, men som i alla passionerade fotbollsstäder följer också avigsidor med passionen. En mållös match eller ett par mindre bra insatser kommer att leda till frustration på ett sätt vi inte såg röken av 2024. Det gäller att som klubb vara mentalt förberedd på det.

Att förlora tre träningsmatcher är naturligtvis i stunden tråkigt, och det är extra frustrerande att laget inte gjorde något mål. Matcherna är dock inget att lägga någon större vikt vid, mer än att reaktionerna efter dem tyder på ett mer otåligt supporterskap i år.

Februari gör emellertid ingen säsong. Ska man ta någon måttstock för att se hur det kan gå i år jämfört med 2024 är det bättre att använda fjolårssäsongen i superettan som exempel. Då gjorde VSK imponerande 62 mål, klart flest i serien. Vid avancemanget 2023 svarade Grönvitt ”bara” för 48 mål. Det indikerar att laget har betydligt bättre förutsättningar i år.

Imorgon tar vi oss an Gnaget och jag känner mig extremt förväntansfull. VSK går in i cupen med alla tillgängliga spelare utom Mikel Ladefoged. Det blir spännande att se vilka nycklar Alexander Rubin och laget har i den här matchen. Intressant blir också målvaktspositionen. Vaktar den rutinerade Anton Fagerström kassen, eller har vi ett målvaktsgenombrott i vardande för unge Elis Jäger?

Min tro på laget är stor, både inför morgondagen och beträffande säsongen i stort. Jag är övertygad om att laget ska kunna etablera sig i Allsvenskan i år. Det innebär inte att jag sitter lugn inför säsongen, långt därifrån, och tur är väl det. Den dag man sitter lugn och oberörd har nog både fotbollsintresse och supporterskap runnit av en, och den dagen vill jag inte uppleva.

Henric Nilsson