Frédéric Nsabiyumva i stor intervju – ”Var en utmaning att komma till VSK Fotboll”
Frédéric skrev på för VSK Fotboll under sommarfönstret i fjol. På grund av långsam handläggning av arbetstillståndet tog det lång tid innan mittbacken var på plats och kunde spela för VSK.
– Det var en utmaning att komma till VSK med så kort tid kvar på säsongen och bli inslängd i hetluften direkt, Frédéric Nsabiyumva.
Det var fem matcher kvar och ett tufft tabelläge för laget när Freddy anlände och målet var tydligt, hjälp laget att undvika degradering eller kvalspel.
– Det är alltid svårt att komma till ett helt nytt land där du inte känner någon annan person och sen ska prestera på toppnivå – det var en utmaning, helt klart.
– Laget kämpade om att undvika nedflyttning och jag ville så klart bidra till att det skulle gå bättre, men det tar alltid en viss tid att hitta in i spelet. När man hamnar i såna här lägen som spelare får man fokusera på att snappa upp hur laget spelar och försöka göra rätt grejer. På ett personligt plan måste man hålla modet uppe och tycka att det är kul med utmaningen.
– Jag kände att jag växte in i hur spelet fungerar och hur tränarna vill ha det vartefter säsongen gick. Om man jämför min prestation från första matchen till den sista på säsongen tycker jag det var stor skillnad till det bättre.
Medspelare och tränare är också viktiga för att underlätta att komma in i VSKs sätt att spela fotboll.
– Jag fick ett väldigt fint välkomnande av laget när jag anlände och de har visat mig hur jag ska spela för att hjälpa laget. När jag blev varm i kläderna kände jag också att jag kunde visa dem saker som gjorde att vi spelade bättre. Det funkade jättebra att komma in i gänget.
– Sen måste jag också säga att tränarteamet har varit väldigt bra på att hjälpa mig in i hur jag ska spela för att göra mest nytta för laget.
Freddy om betydelsen av att ha spelat i Burundis landslag:
– Något som jag vet hjälpte mig att ändå hantera det pressade läget som var i höstas och att komma in i spelet är att jag spelat i landslaget under många år. Där måste man lära sig att snabbt komma in i coachens spelidé och vara beredd att anpassa sig från ett träningspass till nästa. Det är en erfarenhet jag haft nytta av nu, säger Frédéric Nsabiyumva.
Hur var det att komma in i VSKs sätt att spela fotboll jämfört med hur du är van med att spela i Sydafrika där du haft merparten av din karriär?
– Fotboll är alltid fotboll med samma regler överallt. Det var inte svårt att komma in i VSK:s spelidé. Faktum är att jag spelat på ett liknande sätt i ett av de lag jag spelade i tidigare. När jag väl förstått hur tränarna ville ha det var det ganska lätt att komma in i det.
En nyhet var väl konstgräset?
– Nja – jag har spelat på konstgräs förut, särskilt vid landslagssamlingar. Men visst, i klubblagsspelet och i Sydafrika som land finns det inte konstgräsplaner. Det var helt klart en del av utmaningen när jag insåg att de flesta matcherna kommer spelas på konstgräs – men man får anpassa sig och kämpa på. Konstgräs är inte snällt mot fötterna när det är varmt ute – det har varit jobbigt.
– Efter att ha tränat på det varje dag och spelat matcher måste jag säga att jag helt kommit in i det – nu funderar jag inte över det lägre, säger Frédéric Nsabiyumva.
Efter säsongen återvände Freddy till Sydafrika och familjen som han lämnat bakom sig.
– Jag har fru och två små barn som jag var borta ifrån i två månader. Det var så klart en del av utmaningen att inte ha sin familj nära sig. Min fru är delvis van för jag har varit borta på landslagssamlingar genom åren men det här var den längsta perioden jag varit hemifrån.
Du återvände i januari till svensk vinter och en lång försäsong.
Ja, så var det och jag måste säga att det varit tufft för mig med den svenska kylan. Jag är inte van att frysa om händer och tår när jag tränar. Och ärligt ska jag väl säga att vissa mornar ville jag nog hellre stanna hemma i värmen än ge mig iväg och träna i kylan. Men nu har jag vant mig och klarar av det.
Den här typen av försäsong som man har i Sverige har jag heller aldrig upplevt tidigare. Jag är van med kortare försäsonger. Som tur är har vi haft cupen att spela i med tävlingsmatcher.
Hur tycker du annars att försäsongen varit?
– Försäsongen har varit viktig för mig då jag lärt känna mina medspelare ännu bättre. Jag har lärt mig hur de spelar och vill ha bollen. Annars är försäsongen en sån period där man gnuggar ihop laget och spelet, det tycker jag vi har gjort bra och vi har utvecklat oss som lag.
– Resultatet på försäsongen har varit bra och jag hoppas vi kan fortsätta med vårt fina spel in i serien.
Förra helgen var det premiär.
– Det är alltid skönt att vinna en premiär, speciellt på bortaplan. Bortamatcher är alltid utmanande för ett lag, speciellt en sån här match. I en premiär vet du inte riktigt var du står och hur bra motståndarna är – sånt adderar till nervositeten innan matchen. Men vi var modiga och vågade spela som vi tänkt.
– Men det gick bra och jag vill säga att supportrarna var fantastiska, de stöttade oss hela vägen. Imponerande att så många åkt från Västerås för att stötta oss.
Nu är din familj på plats i Västerås, hur är livet?
– Det är bara fint och vi trivs bra här i Västerås. Sen är det så klart mycket som är annorlunda än i Sydafrika, inte minst språket. Men jag är lycklig att min familj är här, jag är alltid orolig när de inte är tillsammans med mig.
Avslutningsvis, vad tror du om säsongen som nu står för dörren?
– Jag hoppas det går bra. Vi vill alltid spela bra och se till att vinna matcherna och på så sätt få laget att avancera i tabellen. Men vi tar en match i taget och fokuserar. Men vi pressar oss hårt för att vinna varje match, det är bara segrar som räknas när vi kliver ut på planen. Hur långt det sen räcker vet jag inte, men jag hoppas så klart att det tar oss till en bra placering i tabellen.
