Cupräddaren om dramat i Degerfors
Cupdrömmen på väg att gå i kras
Två minuter kvar – då kliver Olle Edlund in i handlingen
– Det var bara att försöka få bollen på mål, se till att inte dra den över, säger Olle om skottet som utjämnade matchen och gav VSK förlängning i cupkvarten.
Inhopparen Olle Edlund hade från avbytarbänken fått se sitt VSK kämpa hårt i matchen.
– Det är alltid värre att se en match bredvid än att spela den. Som avbytare är man nervös och det är en nervositet som stiger ju längre matchen lider, speciellt i en drabbning som mot Degerfors, säger Olle och fortsätter:
– När man sitter där på bänken och tittar på matchen får man tankar i huvudet, saker som man skulle vilja göra på planen, man vill in och göra skillnad. Man är med i matchen fast man inte spelar.
Sen kom du in – vad hade du för order från tränarna?
– Jag vill börja med att säga att laget på planen gjorde en fantastisk match, det var så inspirerande att titta på. Bredvid planen gick jag och Justin (Salmon) runt och peppade varandra, om någon av oss skulle få hoppa in, vi ville vara redo.
– Jag kom in efter deras ledningsmål med ungefär 10 min kvar av matchen. Mina order från Thomas var att gå mera offensivt än vad jag kanske normalt skulle göra i den rollen (defensiv mittfältare). Jag skulle ändå ha en viss balans men ligga i linje med övriga mittfältet för att försöka skapa mer tryck framåt. Så en tvåvägsspelare, konstaterar Olle.
Sen blev det straff – vad tänkte du då?
– Först var det så klart en lättnadskänsla, nu fick vi chansen att hålla liv i matchen. Men nästa tanke var att man kan missa en straff. Det är mycket psykologi, det är inte bara att gå fram och slå in en straff, speciellt inte i det läge vi var i, säger Olle.
Straffen missades – hur var det då?
– Det var ingen fara. Laget hade bra mentalitet efter straffmissen, det var fullt fokus och bara att köra vidare. Ingen deppade ihop, det var faktiskt fler i laget som peppade på varandra efter missen än innan straffen.
Och spelet fortsatte – Filip driver fram bollen på vänsterkanten, hur ser situationen (som leder fram till målet) ut från ditt perspektiv?
– Vi hade order att försöka lägga längre bollar på vänsterkanten, så att Filip skulle jobba i de ytorna var inget konstigt. När han stack så var mitt jobb att följa med i den centrala ytan och försöka understödja.
Vad tänker du när passningen kommer?
– Man hinner så klart inte tänka så mycket, men några saker flög genom huvudet – se till att få den på mål – tryck ned den så att den inte går över – skjut den till vänster (vilket är det naturliga för en högerfotat som får bollen i den vinkeln). Jag försökte göra det så enkelt som möjligt, säger Olle.
Det blev mål och sen fortsätter kriget där ute – fyra av fem på mittfältet är utbytta jämfört med startelvan
– Som avbytare kan det var svårt att komma in i matchen, att direkt hitta positionen och matchtempot. Men vi gör det bra, säter Olle och tillägger:
– Vi har tydliga roller i laget så alla vet vad de olika positionerna ska göra. Sen har vi tränat mycket på det här och alla hjälper varandra hela tiden på planen, så vi som kom in kunde bara köra på.
På TV kan man se att du börjar halta runt i förlängningen, det verkar vara något med foten?
– Ja, det är ett ledband i foten som jag har haft lite ont i. Jag tränade bara lättare i början av veckan men kunde köra fullt på fredags- och lördagsträningarna. Sen fick jag en liten vridning i foten under matchen som gjorde ont. Men jag kunde inte kliva av i det läget, det var bara att köra på (inga avbytare tillgängliga).
Hur känns det nu?
– Det är mycket bättre idag (Måndag), ingen svullnad och inga större smärtor. Jag räknar med att kunna träna på onsdag. Eller förresten, jag KOMMER träna på onsdag, säger Olle med emfas.
Kanske är det en match på lördag som du vill vara tillgänglig till?
– Hahaha, ja – typ så.
Nu har du fått känna på nivån ordentligt mot allsvenskt motstånd – vad är dina reflektioner?
– Degerfors är ett bra fotbollslag och de visar det i matchen mot oss. De kommer göra bra ifrån sig i Allsvenskan. För egen del är det kul att få mäta sig mot dem. Som lag har vi spelat bra mot bra klubbar i hela cup-spelet. Det är kul att vi kan visa att vi har nivån i oss, att vi är ett lag att räkna med i de här sammanhangen, konstaterar mittfältaren.
Nu har du varit i klubben i tre månader – hur trivs du?
– Jag trivs fantastiskt bra. Första tiden kände jag mig lite nervös, det tar alltid tid att komma in i en ny grupp. Man vet aldrig heller hur man blir mottagen. Men jag måste säga att spelarna, ledarna och alla i klubben tagit emot mig med öppna armar, det är en härligt familjär stämning i truppen och i klubben. Alla har varit hur bra som helst. Jag trivs att vara på arenan och jag kan längta dit, säger Olle och tillägger:
– Jag är glad över att jag gjorde valet att flytta till VSK.
När vi pratades vid när du var klar för klubben visste du inte hur du skulle göra med boendet, pendla från Stockholm eller flytta till Västerås – hur känns det nu?
– Vi får se hur det blir. Just nu fungerar pendlingen bra och vi är ett skönt gäng som pendlar och vi har roliga resor ihop. Samtidigt är det väl dags att bli vuxen och flytta hemifrån, så vi får se hur det blir framöver, avslutar Olle intervjun.
