”Kom och ta en kaffe kom och ta en rom njut av livet såsom Herman Magnusson” är en ramsa som hörts på läktarna under året. Den placerar nämnda Herman i en väldigt dedikerad skara av VSK:are. Spelare som tilldelats egna sånger har verkligen satt avtryck hos den grönvita publiken.

Som vikarierande lagkapten och nyckelman i försvarsspelet är Herman Magnusson en av VSK:s hörnstenar. Om den prestationstyngda rollen som allsvensk fotbollsspelare ger utrymme för att njuta vet jag inte, men Mange känns väldigt trygg, både som spelare och människa. Här följer ett litet samtal om uppväxten i Bromma, bakgrunden i BP och den resa han gjort tillsammans med VSK.

Berätta lite om uppväxten?

Jag växte upp i Bromma med mamma, pappa och storebrorsa. Började spela i BP när jag var 5 år. Sedan spelade jag där tills att jag var 19.

Du spelade med Viktor Gyökeres, va?

Ja, det var ett bra gäng. Han, Tomas Isherwood, Felix Beijmo och Hjalmar Ekdal bland andra. Vi hade många bra tränare, Peter Kisfaludy var en av dem. Tiden i BP är jag väldigt tacksam för i dag. Det var nyttigt att komma med i ett förstalag i så pass tidig ålder. Det var väldigt mycket fokus på individnivå, så man får väldigt bra fotbollsfostran. Det har hjälpt extremt mycket.

Efter tiden i Brommapojkarna gick du till Karlberg och fick en viss Kalle Karlsson som tränare…

Exakt, det var 2018 jag kom dit och laget spelade i division 2. Det var väldigt kul att få lära känna Kalle och vi har haft en bra relation ända sedan den tiden. Jag var där i två år innan det blev ett halvår i Sollentuna. Därefter blev det en öppning till VSK med Kalle och då kände jag att det var ett väldigt bra steg att ta. Jag kom sista dagen under transferfönstret i augusti 2021.

Det är mycket tack vare Kalle jag är här och det är jag väldigt tacksam för i dag. Jag har stor respekt för det han gjort både för mig men också för VSK.

De första åren, 2021 och 2022, var brokiga för laget. Hur minns du dem?

Jag kom till laget med bruten tå, så tränade inte direkt. Det var mycket vid sidan av till en början. När jag väl började träna så var det ett par snäpp upp i träningsmängd och intensitet, så jag hade lite problem att hålla mig skadefri. Jag drog baksidor och hade otur med en hjärnskakning. Första starten jag gjorde var väl i november, mot Trelleborg hemma. Jag blev väldigt väl omhändertagen från dag ett. Ingen forcering i att jag skulle bli frisk utan det fick ta sin tid. Det har hjälpt mycket.

Du har varit här i fem år. Det har varit en väldig utveckling, för er som lag men även publikmässigt.

Det är otroligt men svårt att ta in och njuta i stunden. Att växa som spelare och människa samtidigt som klubben utvecklas, resultaten blir bättre och fler personer kommer till arenan. Det är en dröm att få uppleva den resan. Vi har kommit dit man hoppades men inte vågade tro från början.

Hinner ni njuta vid några tillfällen?

Det är naturligtvis en magisk atmosfär när vi spelar bra och det är fullsatt. Vi pratar om att inte ta det här för givet, för det är ett väldigt hårt jobb från samtliga som tagit oss hit. Vi har varit ödmjuka så länge och är det fortfarande. Det tror jag hjälpt oss på vägen och är en nyckel.

De ganska begränsade förhållanden som arenan har invändigt med trånga omklädningsrum och andra ytor, gör det er mer sammansvetsade som grupp?

Vi skämtar om det ofta och det är kanske inte optimalt. Vi är dock vana och blir nöjda med de små förbättringar vi fått, som lite nya grejer i gymmet och bättre planerat där. Det är klart att man kan maximera faciliteter och så, men bara för att man har världens största omklädningsrum eller världens största gym kommer inte resultaten automatiskt. Vi är på varandra hela tiden och det bygger laganda.

Att döma av de träningar jag sett är det väldigt bra laganda och en skön tävlingsinstinkt.

Ja, verkligen. Alla hänger inte med alla hela tiden men det är inget som märks på planen. Man kan ställa krav på varandra och någon gång blir det lite grinigt, men det är så det ska vara i ett lag och några hard feelings blir det aldrig. Det är en grupp som kommer väldigt bra överens.

Utifrån upplever jag att det finns en speciell anda i laget som utvecklats sista året. Det yttrar sig exempelvis genom att Jonathan Ring, med allt han upplevt i sin karriär, jublar hysteriskt efter segrar och att de afrikanska spelarna fort kommit in i gruppen och offrar sig hänsynslöst. Har du någon teori om vad det beror på?

Håller helt med om Ring som både varit utomlands och vunnit SM-guld. Så kommer han hit och blir ett praktexempel på hur man ska bete sig. Han är ett 100-procentigt proffs som pushar andra. Det är väl en del i hur de valt att värva. Det är inte bara fotbollsspelaren det handlar om utan även personligheten, om han är driven och så. Det har de fått ihop väldigt bra. Det handlar också om att ställa krav på planen och där är vi bra, både spelare och ledare.

Man får intrycket att hela ledarteamet, från Alexander Rubin till fysioteamet, känns så sammansvetsade?

Ja, verkligen. Det är nästan lite som att man är polare. Inte på något negativt sätt. Man har stor respekt för varandra och man har kul ihop, och när det är träning då är det träning. Jag tror att det underlättar att ha en bra relation med varandra. Har man ont någonstans är det inga svårigheter att prata med personer i ledarstaben eller fysioteamet.

Ni hanterar allsvenskan mognare nu och spelar mer flexibelt än 2024. Har ni tagit många lärdomar av det som inte riktigt fungerade den sejouren?

Ja, vi lärde oss väldigt mycket då. Man kan vara svinbra i spelet men i slutändan avgörs det i straffområdena. Det handlar om att försvara det egna målet bra och sätta chanserna framåt. Vi har blivit lite mer cyniska i vissa beslut och kanske lite mindre risktagande i spelet. Samtidigt, när vi har möjlighet, vill vi vara VSK med mycket bollinnehav. Det gäller att hitta mixen och det har vi gjort.

I början av säsongen var det lite svajigt bakåt, nu har ni fått i gång ett väldigt bra försvarsspel. Vi ska vara ödmjuka inför de lite tuffare mötena mot Djurgården framgent men uppenbart ser det bättre ut. Vad har ni gjort i det här avseendet?

Det är väl mycket av det jag pratat om förut. Vi ställer höga krav och är ödmjuka inför det som inte varit bra. Vi har jobbat väldigt hårt med bristerna vi haft och det har gett resultat. Med all respekt har vi kanske inte mött de bästa lagen, men det är inte lätt att hålla nollan tre matcher i rad oavsett. Vi har jobbat mycket med detaljer och att flytta metrar hit och dit kan påverka mycket.

Om vi zoomar ut lite från fotbollen. Vad har du för intressen utöver den?

Jag har märkt nu när jag blivit lite äldre att man behöver ta det lite mer piano på fritiden. Jag gillar att spela golf men är inte superbra. Brottas med lite hatkärlek till det just nu men spelar då och då. Sedan är jag mycket med killarna i laget, går ut och käkar ibland. Försöker också vila och återhämta mig mellan träningar och matcher. Framför allt senaste tiden när det varit mycket matcher och en del resande med långa bussresor.

Bor du i Stockholm nu också?

Nej, jag flyttade hit året vi gick upp i allsvenskan. Nu har jag bott här i lite mer än två år och trivs väldigt bra. Har nära till arenan och allt fungerar bra logistiskt.

Ni verkar leva ganska enkla liv i laget. Många kommer på voi eller cykel till träningar och matcher. Det kanske är en del av styrkan, att ni är vanliga killar?

Försöker vara down to earth. Går sällan och tänker att jag skulle vilja köra en flashig bil hit. Det är skönt att man har så nära till mycket här i stan.

Ditt kontrakt går ut i höst. Hur ser du på framtiden?

Jag försöker väl njuta så mycket det går när jag är skadefri, det går bra för laget och jag själv presterar. Det är mycket matcher och träningar, så försöker leva i nuet utan att tänka för mycket på framtiden. För mycket tankar blir sällan bra. Det är mer fokus på att göra så bra som möjligt här, så får man se hur långt det räcker.

Du har en ramsa tillägnad dig, är du medveten om den?

Det är jätteroligt och ett kvitto på att man gör något bra och uppskattas. Jag uppskattar den jättemycket själv, bara den inte sjungs hela tiden. Den är bra och rolig.

Vi småpratar avslutningsvis lite om det väldiga intresset i stan. Herman:

Bortamatchen mot Halmstad var speciell. Under uppvärmningen tänkte man, det är lite folk ändå. Sedan när vi kom ut för lineup var det hur mycket folk som helst. Det får en att känna att man inte bara spelar för sig själv och laget utan representerar staden. Det är en viktig del i att det gått så pass bra.

Henric Nilsson – Supporterkrönikör på VSK Fotboll