VSK och AIK spelade oavgjort, 1–1, i eftermiddags. Grönvitt borde ha vunnit, så resultatet väcker besvikelse. Prestationen var dock riktigt bra, så stolthet ska vara den övervägande känslan efter matchen.

Vi visste att Lushaku och Boudah skulle missa matchen, medan Ring och Taonsa var frågetecken. När startelvan kablades ut var också de två sistnämnda borta. Påtagliga avbräck, men i deras ställe trädde Mattias Hellisdal och Jens Magnusson in.

8 619 åskådare var på plats på Hitachi och skapade en magisk inramning. Det rådde viss oro strax före start med tanke på vilka vitala spelare VSK tvingades avvara. Omgående skulle de insatta spelarna visa att oron var obefogad. Hellisdal var rentav lysande på mitten, men även Magnusson var spelsugen, kreativ och vass.

Lagen kände på varandra inledningsvis, men VSK visade att det gick att öppna upp AIK:s försvar. Ladefoged avslutade ett fint anfall med en klack som kunnat leda till något riktigt farligt. Det som överskuggade första delen av matchen var emellertid Freddy Nsabiyumvas skada efter en ful stämpling av Kevin Filling.

Domaren Adi Aganovic stod nära och drog snabbt fram ett gult kort. Ska inte ägna mig åt domarkritik, men i en rimlig fotbollsvärld ska en sådan ful förseelse leda till ett rött kort i mina ögon. Aktioner likt den här kan ju ödelägga säsonger för spelare i värsta fall.

Freddy försökte efter lite behandling att hoppa in igen, men smärtan gjorde fortsatt spel omöjligt. Rubin tvingades med skadan sätta in Victor Wernersson till vänster i backlinjen, medan Philip Bonde tog den centrala positionen.

Skadan och bytena som blev en följd av den hade kunnat påverka Grönvitt, men laget fortsatte outtröttligt, vilket tyder på stark moral. Bonde axlade Freddys mantel med den äran och framåt tog Grönvitt över allt mer.

Många bidrog: Diagne stod för säsongens bästa insats, ovan nämnda ersättare fortsatte visa framfötterna och Karl Gunnarsson rev djupa sår i AIK med oändlig energi. Sent i halvleken kom också en rättvis utdelning när Marcus Baggesen via AIK-försvarare satte 1–0. Rättvist och, trodde jag, ett psykologiskt förlösande avslut på halvleken.

Tyvärr kvitterade AIK i sista skälvande sekunderna av halvleken efter en precis frispark från Aron Csongvaj. Surt med tanke på övertaget.

Jens Magnusson ser tillbaka på halvleken:

– Vi har snackat hela veckan om att komma ut med mer energi, särskilt på hemmaplan, och ta vara på fansen och vara gamla VSK, det tycker jag vi gör på ett rätt bra sätt. Vi får till slut ett rejält tryck och får rättvist ledningen, så surt med deras sena kvittering.

– I paus snackade vi om att fortsätta som i första med några små taktiska ändringar samt att vara beredda på att de kunde ha gjort några ändringar.

Tidigt i andra skapade AIK en riktigt het chans som Elis Jäger parerade skickligt. Sedan tog VSK över tillställningen, även om gästerna glimtvis visade kvalitet. Det kanske går att diskutera effektiviteten, men chanser skapades i en strid ström. Ribbskott, räddningar av Nordfeldt med mycket mera. Nämnda Jens Magnusson gjorde mycket bra men borde ha gjort minst ett mål.

Sjukdomsdrabbade Ring byttes också in och blev ett hot mot AIK. Han fasthölls väldigt länge av en försvarare i ett anfall. Den situationen och några till ledde till att publiken ropade efter straff.

Matchen var dramatisk hela vägen fram till slutet och på stopptid hade VSK ett ypperligt frisparksläge som Herman Magnusson drog i muren. Matchen slutade 1–1, sett till i synnerhet spelet och alla chanser som skapades i andra borde hemmalaget ha vunnit.

Jens Magnusson sammanfattar andra:

– De hade en tidig chans, sedan tar vi över. Kommer till väldigt många chanser, har många själv och borde ha gjort mål. Sedan är det ju några straffsituationer som mycket väl kan vara straff. Det var tråkigt att vi inte vann men kul att få chansen i en sådan här match med mycket folk. Kände att det bara var att gå ut och köra!

Vad gäller Freddy så fanns inga klara besked på den efterföljande presskonferensen, utan vi får avvakta en röntgen tidigt i veckan.

Det är, som jag inledningsvis skrev, surt att vi inte fick med alla poängen i kväll. Prestationen var dock stark, särskilt med tanke på alla skador och sjukdomar. Många spelare klev fram och laget spelade sin bästa fotboll för säsongen. Det bådar gott inför fortsättningen.

VSK–AIK 1–1 (1–1)
Mål: 1–0 (45) Marcus Baggesen, 1–1 (45+4) Aron Csongvaj
Varningar, VSK: Jens Magnusson, Victor Wernersson. AIK: Taha Ayari, Kevin Filling, Ibrahim Cissé, Dino Beširović, Amel Mujanić.
Domare: Adi Aganovic
Publik: 8 619

Startelva: Elis Jäger – Herman Magnusson, Frederic Nsabiyumva (ut 21), Philip Bonde – Simon Gefvert, Mamadou Diagne, Mattias Hellisdal (ut 66), Marcus Baggesen (ut 66) – Karl Gunnarsson (ut 90+5), Mikkel Ladefoged, Jens Magnusson (ut 90+5)

Ersättare: Anton Fagerström, Jonathan Ring (in 66), Jonathan Karlsson (in 66), Axel Taonsa, Melvin Ljungqvist (in 90+5), Victor Wernersson (in 21), Leonardo Caspari Bark, Lucas Sibelius (in 90+5), Musab Abdi Mohamud

Henric Nilsson

Henric Nilsson är supporter och krönikör som på VSK Fotbolls hemsida delar sina egna åsikter och reflektioner.