Ett kokande Tre Arena med 27 000 åskådare väntade VSK i går. En tuff atmosfär att ta sig an för ett gästande lag men 1 400 VSK:are fanns på plats och bidrog otroligt mycket. Jag ögnade runt över bortaläktarna en tid före avspark och fick närmast nypa mig i armen. Vilken utveckling den här klubben tagit publikmässigt.

En speciell match också då det forna radarparet Alexander Rubin och Kalle Karlsson nu befann sig på varsin tränarbänk.

Vi visste på förhand att sjukdomar nästlat sig in i truppen även inför denna omgång och när startelvan offentliggjordes saknades Baggesen helt och hållet. Alexander Rubin:

– Tråkigt så klart. Baggesen vaknade sjuk på matchdag medan Wernersson var sjuk i veckan och blev precis frisk till matchen. Ring var sjuk i början på veckan men stegrade sin träning eftersom.

Ett avbräck att tvingas avvara sin ena dansk, naturligtvis. Ersättaren Jonathan Karlsson gjorde emellertid det bra mot BP, så inga skäl till oro. Axel Taonsa, som lider av skadehänning, inledde också på bänken, varvid Jonathan Ring klev upp som tia.

Den inledande delen av halvleken präglades av ett starkt kämpande Grönvitt som försökte tränga undan ytorna för Hammarbys mittfält. Man drog sig heller inte för det långa spelet utan försökte mer än en gång nå Mikkel Ladefoged, inte minst genom Elis Jägers kraftfulla utsparksfot.

Vid ett sådant tillfälle drogs dansken ner av Hammarbys Viktor Eriksson. Domaren Fredrik Klitte friade märkligt nog. Matchen fortsatte så ett tag. VSK hade fått inledningen lite grann dit man ville. Det handlade dock om ett energikrävande spel, så det är en utmaning att bibehålla den energin över en hel match.

Matchens första 20 var VSK:s, sedan tog Hammarby över så smått. Kanske hade man ett lite för lågt bolltempo för att skapa de vassa chanserna – turligt nog. Sista delen av halvleken märkte man emellertid att VSK hade lite kämpigt.

Halvleken förblev mållös och VSK hade kämpat på imponerande bra. I stora delar var man väl så bra som sin topptippade konkurrent. Frågan var emellertid hur man skulle orka streta emot ytterligare 45.

Hammarby skruvade upp tempot omgående i andra och VSK fick det kämpigt. Passningarna rullade snabbare och avslut kom, ett efter ett. Elis Jäger var bra i målet och försvaret kämpade på tappert. Det kändes emellertid som om någon förändring borde till för att hindra mål.

Det höll i drygt 60 minuter. En halvkrasslig Jonathan Ring byttes ut i minut 63 och utan sin löpstarke spelmotor gick VSK miste om en dimension. Tränare Rubin om sin nyckelspelare:

– Ring informerade i paus att orken tagit slut fortare än vanligt, så vi visste därmed att han skulle behöva bytas ut runt min 60.

Bara minuter efter spräckte Hammarby målnollan genom Viktor Lind. Väldigt tungt, naturligtvis. Rubin:

– 1–0 kommer i en period där vi har okej kontroll på matchbilden. Det går alltid att zooma in på insläppta mål och korrigera detaljer, men det här målet handlar helt och hållet om en otrolig individuell prestation från Viktor Lind.

VSK försökte men orkade inte riktigt komma tillbaka i matchen. Ett Hammarby som fått upp vittringen var för starkt. Rubin om tiden efter 1–0:

– Här öppnar matchen upp sig ordentligt och det är den här delen vi absolut inte är nöjda med. Hammarby kan förvisso spela ut ordentligt och nyttja sina styrkor mer i den öppna matchbilden. Men vi bör absolut kunna anfalla och försvara med bättre kontroll och inte släppa till så pass många målchanser som vi gör under matchens sista 15–20 minuter.

Minuterna efter 1–0 kom också mål nummer två. Paulos Abraham sköt distinkt in målet, själva spiken i kistan. Sekvensen före hade, till råga på allt, Elis Jäger sträckt ut sin fulla längd och svarat för en klassräddning – en indikation på Bajens övertag vid tillfället.

Innan Klitte blåste av tillställningen hade ytterligare ett mål fallit för Hammarbys räkning. 3–0, vilket blev slutresultatet. Tungt naturligtvis, och ärligt talat en väldigt rättvis seger sett till dominansen i den andra.

Det är ofrånkomligt att känna besvikelse efter en förlust, men det var sannolikt årets absolut svåraste möte. Guldfavoriten mot en av nykomlingarna.

Rubin sammanfattar:

– Det försvarsarbete laget står för under matchens första 65 minuter är väldigt bra. Hammarby är ett extremt spelskickligt lag och de får avsluta i mängder från distans, men genom stor uppoffring håller vi dem borta från de stora målchanserna.

– Nyckeln för att vinna en sån här match är givetvis att göra första målet och vi hade behövt prestera mer i vårt anfallsspel för att skapa fler målchanser. Trots det så har framför allt Boudah, men också Mikkel chanser där vi mycket väl kunnat ta ledningen.

– Hammarby vinner till slut högst välförtjänt. Det är på förhand en väldigt tuff bortamatch, men vi hade velat prestera mer totalt sett. Så vi är besvikna så klart, men vi kommer ödmjukt fortsätta att jobba hårt för att kunna prestera bättre och bättre framöver.

Det känns lite tungt även dagen efter, men på lördag får laget chans till revansch när GAIS gästar Hitachi klockan 15. Då väntar ännu en publikfest och ytterligare en förmodad nagelbitare.

Hammarby–VSK 3–0 (0–0)
Mål: 1–0 (67) Viktor Lind, 2–0 (73) Paulos Abraham, 3–0 (86) Montader Madjed
Varningar, HIF: Frank Junior Adjei VSK: Frederic Nsabiyumva, Elis Jäger
Domare: Fredrik Klitte
Plats: Tre Arena
Publik: 26 751

VSK: Elis Jäger – Herman Magnusson, Frederic Nsabiyumva, Philip Bonde – Simon Gefvert, Jonathan Ring (ut 63), Mamadou Diagne, Jonathan Karlsson (ut 79) – Ismet Lushaku (ut 87), Mikkel Ladefoged (ut 87), Abdelrahman Boudah (ut 79)
Ersättare: Anton Fagerström, Karl Gunnarsson (in 79), Axel Taonsa (in 63), Jens Magnusson, Melvin Ljungqvist (in 87), Victor Wernersson (in 79), Leonardo Caspari Bark, Jack Tagesson, Mattias Hellisdal (in 87)

Henric Nilsson

Henric Nilsson är supporter och krönikör som på VSK Fotbolls hemsida delar sina egna åsikter och reflektioner.