VSK:s fjärde match i årets Allsvenska är avklarad. Den lämnar oss med blandade känslor. En poäng mot det för VSK särskilt svårbemästrade Häcken hade på förhand känts bra. Som matchen gestaltade sig smyger sig dock en hel del besvikelse in. Ännu en tappad ledning, den här gången dessutom efter att ha lett matchen med 3–1.

Inför den här veckomatchen fanns en del frågetecken gällande startelvan. Skulle det intensiva matchandet leda till några förändringar? Två smärre överraskningar kunde vi också konstatera när elvan förkunnades timmen före avspark. Ismet Lushaku hade placerats bredvid Ring på mittfältet och som högerytter återfanns Kalle Gunnarsson. Detta på bekostnad av Mamadou Diagne och Axel Taonsa.

Nära nog 6 000 åskådare hade intagit Hitachi när avsparken föll. Grönvitt började riktigt bra, slet och vann boll högt. Utdelningen lät heller inte vänta på sig. VSK:s tidigare akilleshäl, hörnorna, har nu förvandlats till en styrka. Den här gången slog Lushaku en precis sådan som Mikkel Ladefoged kliniskt förvaltade. 1–0 och vilt jubel bland de grönvita.

Första 10 minuterna var riktigt bra för hemmalaget. Sedan följde en olycklig sekvens där två djupledsbollar sårade VSK väl mycket och ledde till en kvittering inslagen av Agbonifo.

I och med målet spreds en viss oro i VSK. Som om tidigare möten lagen emellan dök upp i hemmaspelarnas medvetande. Häcken tog över och kändes farliga.

Marcus Baggesen, som löpte kopiöst på sin vänsterkant matchen igenom, hade följande att säga om första halvlek: ”Vi får en riktigt bra start. Vi spelar bra men är kanske lite för ivriga med bollen och de får en kontring då det känns som vi har långt hem. Det var inte en så bra prestation. Efter målet får vi en tuff period men lyckas kämpa oss tillbaka och visar vilket lag vi kan vara och får tryck på dem.”

Det kändes som halvleken hade tre skikt. En första del med VSK-dominans, ett mittenparti då Häcken var bäst samt en stark grönvit avslutning. Halvleken fick också bästa tänkbara slut för Grönvitts del. Ladefoged vände bort sin försvarare och borrade in 2–1 i bortre. Ett riktigt klassmål av en klassforward. Förarbetet av Lushaku, Ring och Boudah var också fint och förtjänar ett omnämnande.

Baggesen: ”I halvtid pratade vi om att gå efter tredjemålet eftersom vi kände att vi hade dem lite nere för räkning.”

Till andra halvlek ersatte Philip Bonde Victor Wernersson. Halvleken började i lite Hawaiikaraktär men där Grönvitt i högsta grad var med. Det tredje mål som Baggesen efterlyst kom också efter en knapp timmes spel. Återigen genom Ladefoged. Den här gången svarade Jonathan Ring för ett riktigt bra förarbete som dansken förvaltade på en verklig skyttekungs manér. 3–1 och danskt hattrick!

Vilken spelare man funnit i denna superdansk. 204 cm lång men blixtrande snabb, stark som target och kapabel att göra mål på allehanda sätt.

Tyvärr följde en reducering som en blixt från klar himmel. Detta efter några olyckliga ingripanden försvarsmässigt. Målet kom i ett psykologiskt kännbart läge med mycket speltid kvar och väckte nog en del tankar hos Grönvitt.

Baggesen: ”Halvleken börjar bra men när de får sitt 3–2-mål får de ny kraft och pressar på. Vi orkar inte riktigt försvara tillräckligt bra.”

Strax efter målet gjorde VSK dubbla byten. Boudah och skyttekungen Ladefoged gick ut för Diagne och Taonsa. Ett och annat ögonbryn höjdes över att dansken utgick men Alexander Rubin inflikar: ”Jag är väldigt glad för Mikkels skull, han har jobbat hårt för att komma i form efter skadan för att få visa vilken skicklig spelare han är. Med hans senaste skada och det tighta spelschemat i beaktning var han idag tillgänglig för spel i ca 60 minuter och man kan verkligen säga att han gjorde det han kunde under den timmen på planen.”

Häcken, som via några byten visade vilken stark trupp man besitter, var en tuff motståndare sista halvtimmen. Tiden gick efter deras reducering men i minut 83 kom så 3–3 via en fast situation.

Surt förstås och jobbiga sista tio minuter väntade. Sett till matchens avslutning ska vi nog vara glada över en poäng men sett till den tidigare ledningen med 3–1 svider det förstås.

När den stora skaran av åskådare lämnade Hitachi gjorde man det med tunga steg. Vetskapen att matchen innebar VSK:s 20:e raka hemmamatch utan förlust skänker dock viss tröst.

Alexander Rubin avslutar: ”Vi är givetvis besvikna över att inte vinna idag, det går inte att vara annat när man har en tvåmålsledning med 25 minuter kvar. Vi får ta den här smällen, respektera att vi behöver fortsätta utveckla oss under hela året för att kunna prestera mer och mer på allsvensk nivå. Med det sagt så förlorade vi stort mot Häcken i slutet av februari och idag kan vi se vilka tydliga förbättringar som skett sedan dess. Den här gruppen kommer målmedvetet fortsätta det hårda arbetet i jakten på ännu bättre prestationer framöver.”

Västerås SK–BK Häcken 3–3 (2–1)
Mål: 1–0 (4) Mikkel Ladefoged, 1–1 (12) Jeremy Agbonifo, 2–1 (45+1) Mikkel Ladefoged, 3–1 (59) Mikkel Ladefoged, 3–2 (64) Adrian Svanbäck, 3–3 (84) Filip Helander
Varningar, VSK: Mikkel Ladefoged, Karl Gunnarsson, Herman Magnusson, BKH: Mikkel Rygaard, Silas Andersen
Domare: Richard Sundell
Publik: 5 908

VSK (3-4-3): Elis Jäger – Herman Magnusson, Frederic Nsabiyumva, Victor Wernersson (ut 46) – Simon Gefvert, Jonathan Ring, Ismet Lushaku (ut 87), Marcus Baggesen – Karl Gunnarsson (ut 89), Mikkel Ladefoged (ut 65), Abdelrahman Boudah (ut 65)
Ersättare: Anton Fagerström, Philip Bonde (in 46), Mamadou Diagne (in 65), Jonathan Karlsson (in 89), Axel Taonsa (in 65), Jens Magnusson (in 87), Melvin Ljungqvist, Jack Tagesson, Moussa Diallo

Henric Nilsson

Henric Nilsson är supporter och krönikör som på VSK Fotbolls hemsida delar sina egna åsikter och reflektioner.