Hemmapremiären mot Elfsborg är avklarad. Det slutade oavgjort. Prestationen var lite av en seger, men känslan efteråt är som vid en förlust. Elfsborgs sena kvittering svider. Ska försöka ta er igenom matchen.

Den stora frågan på förhand var hur den avstängde mittfältsmotorn Jonathan Ring skulle ersättas. Det blev Norrköpingsförvärvet Ismet Lushaku som rakt av ersatte honom. För övrigt gjorde Abdo Boudah sin första start under den här sejouren i Grönvitt.

Inramningen inför matchen var i vanlig ordning numera magisk. En marsch tog sig från Stora Torget mot arenan från 13 och Rocklundaområdet var överfyllt av människor timmen före avspark. Våren gjorde sig också påmind för första gången i år, vilket förstärkte känslan.

7 449 åskådare hade intagit arenan strax före avspark då spelarna äntrade planen ackompanjerade av ”Vi är VSK”. Ett tifo som refererade till den sportsliga resa som Grönvitt stått för det sista decenniet rullades ner i det ögonblicket. En mäktig syn och ett imponerande jobb av de unga fansen.

Jag kan inte konstnärligt döma alla de tifon kidsen stått för, men detta var nog det som berörde mig mest känslomässigt. En fin hänvisning till vår moderna historia och den utveckling klubben stått för.

Inledningsvis var gästande Elfsborg, som ju imponerat i premiären mot Blåvitt, nära att ta ledningen genom Niklas Hult. Ribban räddade Grönvitt den gången. Därefter utmejslades matchen till ett ställningskrig med tuffa dueller och få chanser.

Noterbart på spelarfronten: Mamadou Diagne svarade för en riktigt stark insats och hans tillfällige partner Ismet Lushaku ersatte Ring förtjänstfullt. Framåt stred Mikkel Ladefoged tappert mot gästernas fysiska mittbackar. Det var tufft för dansken, men han känns helt återhämtad efter skadorna och tycks även ha utvecklat target-spelet.

Gästerna hade ett ganska farligt frisparksläge i slutet av halvleken, annars kändes det som att VSK var på väg att få matchen dit man ville. Det närmaste man hade i chansväg var några skott utifrån, varvid Boudahs smärre projektil får betraktas som närmast.

0–0 blev paussiffrorna och att döma av första halvlek var det ett grönvitt lag som dragit lärdom av sin förra allsvenska vistelse. Laget känns mognare, modigare och tuffare/mer cyniskt.

Försvararen Herman Magnusson, som dagen till ära svarade för sin 100:e match i grönvitt, sammanfattar den enligt följande:

”Det var lite ställningskrig och det tog lite tid innan matchen satte sig, men när vi väl kommer in i den efter en första kvart som är lite trevande tycker jag vi är bra och vinner bollen högt och skapar mycket lägen. I perioder är vi bättre än dem och kan etablera på deras planhalva. 0–0 kändes dock som hyfsat fair.”

”Vi kände oss optimistiska i halvtid och tänkte att vi kommer få fler lägen om vi fortsätter som vi avslutade den andra.”

Den andra halvleken var tyvärr inte mer än 4 minuter gammal när gästerna dundrade in 0–1. Niklas Hult, som träffade ribban redan i matchens inledning, gjorde nu samma sak, men denna gång studsade bollen ner över mållinjen. En tung start på andra halvlek.

Som åskådare dök en massa jobbiga tankar upp i huvudet då, men Grönvitt skulle komma att samla ihop sig. Starkt att inte slås ner av det psykologiskt tunga baklängesmålet.

Herman Magnusson: ”De fick ju ett tidigt mål i andra, en kryssribba in. Det är lite uppförsbacke då, men det påverkar oss inte jättemycket. Tycker det är starkt hur vi reser oss och fortsätter på samma väg och det ger ju utdelning till slut.”

I någon minut tycktes Elfsborgs mål sätta VSK i brygga, men imponerande snabbt var hemmalaget tillbaka på banan och tog över. Ladefoged, som inledningsvis kändes medtagen efter den tuffa första halvleken, skördade nu en del framgångar i dueller, presspel och chansskapande.

VSK skapade exempelvis många hörnor och ett par av dessa kändes farliga. Nämnde Ladefoged nådde högst på en av dessa och satte distinkt kvitteringen med pannan. I takt med att spelet höjdes och genom danskens kvittering blev stämningen elektrisk på Hitachi!

Grönvitt vann också mycket boll högt upp i banan. Diagne, kärnkraftverket Baggesen och Taonsa löpte kopiöst och gav gästerna en otroligt jobbig period. Ett exempel på detta slit gav också utdelning när Ladefoged återigen utnyttjade sitt målsinne. Bollvinst av Diagne, bollen till dansken, och pang, 2–1! Starkt hur laget svarade upp efter det tidiga baklängesmålet.

Magnusson: ”Vi får utdelning till slut med både 1–1 och 2–1. Det är starkt av oss att bara fortsätta köra på, tro på oss och liksom veta att vi kommer få lägen.”

Ladefogeds andra mål kom i den 84:e minuten, med tanke på många byten och en hel del avblåsningar visste vi att mycket tid återstod. Tess Olofsson förkunnade att 6 stopptidsminuter skulle adderas, en nervpärs för oss på läktaren.

VSK tycktes dock ha genuin koll på läget och tre poäng kändes närmast givna, då kom en verklig kalldusch. Ett möjligen passivt VSK-försvar överspelades och 2–2 var ett faktum.

Magnusson: ”Det är surt det här sista. En frispark de får, ett lyft upp, en perfekt nick och en volley. Otroligt surt. Insatsen över lag var dock bra och vi fick jättefint stöd. Det var verkligen allsvensk inramning. Vi är nöjda över prestationen så, men väldigt surt att inte ta 3 poäng.”

På förhand hade jag med glädje tagit ett oavgjort resultat mot en kvalitativ motståndare som Elfsborg. Med tanke på utgångsläget känns det bittert så här timmarna efter matchens slut. Med lite perspektiv kommer vi dock att kunna känna stolthet över prestationen som var riktigt bra. Detta utan spelmotorn Jonathan Ring. Imponerande.

Inledningen på den här säsongen indikerar på att VSK är på en helt annan plats än 2024. Det bådar gott.

VSK–IF Elfsborg 2–2 (0–0)

Mål: 0–1 (49) Niklas Hult, 1–1 (74) Mikkel Ladefoged, 2–1 (81) Mikkel Ladefoged, 2–2 (90+2) Ari Sigurpalsson
Varningar, VSK: – IFE: Simon Olsson, Rasmus Wikström

Domare: Tess Olofsson
Plats: Hitachi Energy Arena
Publik: 7 449

Startelva: Elis Jäger – Herman Magnusson, Frederic Nsabiyumva, Victor Wernersson (ut 85) – Simon Gefvert, Ismet Lushaku (ut 90+5), Mamadou Diagne, Marcus Baggesen (ut 85) – Abdelrahman Boudah, Mikkel Ladefoged (ut 85), Axel Taonsa
Ersättare: Anton Fagerström, Philip Bonde (in 85), Karl Gunnarsson (in 85), Jonathan Karlsson (in 85), Jens Magnusson, Melvin Ljungqvist, Jack Tagesson, Moussa Diallo, Mattias Hellisdal (in 90+5)

Henric Nilsson