Ny skribent till herrlaget
VSK:are – ja, västeråsare i allmänhet. Klubben är numera hela stadens lag. Jag skriver till er i egenskap av klubbens nye skribent. Nygammal, egentligen, då jag skötte delar av detta redan under 2024.
Det är ett väldigt roligt uppdrag och en stor ära för mig. VSK kommer alltid att vara min klubb, och skrivandet är för mig ett slags syre.
Ni som har läst mina texter på Anno 1904 kommer att känna igen er. Det blir matchrapporter snarare än krönikor i egentlig mening, men min personliga ton lär ändå lysa igenom. Utöver rapporter – före och efter matcher – räknar jag med att bjuda på några längre intervjuer samt reportage av olika slag under året.
Kanske undrar någon hur och varför jag blev VSK:are? Det är egentligen inte så märkligt. Jag växte upp under 1900-talets sista decennier i en rätt ruff upplaga av Västerås. Den grönvita klubben blev en välkomnande och nödvändig famn som tog emot en.
Bandyn var då på frammarsch med stora framgångar och ett tryck på gamla Bandystadion som förde tankarna till engelsk ligafotboll. Jag stod nedanför klacken, uppmärksam på spelet – men också på klackens förehavanden strax bakom mig. Jag lärde mig ramsorna och blev varse vilket otroligt stöd publiken kan vara för ett lag.
Fotbollen tog också fart under mitten av 1990-talet, med en lovande generation ledd av Peter Markstedt och med Liston tillbaka på tränarbänken. Kulmen var givetvis det allsvenska avancemanget hösten 1996, efter 6–1 mot Brage på Arosvallen. Det allsvenska året 1997 blev inte riktigt vad vi hoppats på, och decennierna som följde blev tuffa.
Efter många minst sagt skrala år i ettan förlorade vi, som ni vet, generationer av unga potentiella supportrar. Men klubben har sedan dess rest sig på ett beundransvärt sätt. Nu är VSK inte bara tillbaka – utan på en bättre plats än någonsin tidigare.
Jag inledde texten med att kalla Grönvitt för hela stadens klubb, och det är verkligen så. Det märks överallt. Inte minst var hemmamatcherna förra året något alldeles extra, när människor äntrade Rocklundaområdet från stadens alla väderstreck.
Unga och gamla, män och kvinnor. Hardcorefans som stått på läktarna i decennier sida vid sida med nyfunna supportrar. Alla lika hängivna. Tillsammans förvandlade de Rocklundaområdet med omnejd till ett grönvitt hav.
Jag har faktiskt aldrig tidigare upplevt en lika stark gemenskap kring något i den här staden. Och jag tror dessutom att det bara var början.
Vi ses snart. Jag ser oerhört mycket fram emot att möta er i den här rollen.