Kära VSK:are, min kära hemstad.

Det är inte lätt att veta var man ska börja.

Först och främst vill jag uttrycka min tacksamhet över att ha fått vara en del av VSK-familjen under sex år. Det var inget den 15-årige Kalle ens kunde drömma om när jag stod på läktaren på Arosvallen 1997 och följde matcherna i Allsvenskan. Jag minns än idag lyckan jag kände den 22 november 2019 – dagen då jag anslöt till VSK.

Än mindre kunde jag drömma om det vi tillsammans fått uppleva i Grönvitt.

Det är så många stunder, så många minnen, som jag kommer att bära med mig under resten av mitt liv.

Jag är så genuint glad över den saga som skrivits och som kommer fyllas på med fler kapitel kommande år. Jag hoppas de här framgångarna och intäkterna kan bära klubben i decennier framöver och skapa framtidstro för alla idrottsintresserade barn som växer upp i stan.

På det sättet känns det bra att lämna över nu när klubben är i en bättre position än någonsin, både sportsligt och ekonomiskt.

TACK till alla kollegor i ledarteamet, spelare, kanslipersonal, styrelse som stöttat mig.

Ett speciellt tack till Alexander Rubin som stått vid min sida från första dagen och som är mer än redo för att ta över. Min uppmaning till alla västeråsare blir: Stötta Alexander och alla mina efterträdare på samma fina sätt som ni stöttat mig – då kommer allt bli bra.

Extra tack till Stefan på Hygienteknik som hjälpte till i ett läge när ingen ville förknippas med VSK. Utan Stefans bidrag hade allt kunnat rämna 2021. Tack till Christer Lundström och inte minst Stefan Brandberg som jobbat ideellt i så många olika roller i VSK och varit en stor hjälp för mig runt herrlaget för att lösa praktiska saker som lägenheter, hämtningar på Arlanda och allt annat som måste fungera runt ett elitlag.

Slutligen: TACK till alla supportrar som gett mig och laget energi och bidragit till senaste årens resa genom att förgylla läktarna.

Tillsammans väckte vi en sovande fotbollsstad.