10-talet med VSK Fotboll
Årtiondet som startade i dur, hamnade i moll och avslutades i dur.
Vi minns tillbaka till ett decennium som måste ses som en väldigt händelserik tid i VSK Fotbolls historia.
10 talet startade med ett ungt och hungrigt grönvitt ledda av Kalle Granath som på förhand inte sågs som någon riktig utmanare. Ända sedan degraderingen 2005 så fanns en iver att få spela elitfotboll på den då ganska nya arenan Swedbank park men frågan var när detta skulle kunna tänkas ske. Premiären mot Dalkurd slutade 0-0 på bortaplan innan hemmapremiären skulle avklaras.
577 personer såg den då 17 årige Filip Tronet göra 2010 års första mål i en match mot Vasalunds IF som grönvitt vann med 3-1. Säsongen fortsatte i ett rasande tempo och det unga hungriga laget hänförda av rutinerade Stefan Bärlin och Oscar Wahlström lyckades till slut säkra förstaplatsen och det efterlängtade avancemanget till Superettan på en buss på väg till den sista bortamatchen mot Vasalunds IF på Skytteholm.
I laget fanns då bland annat spelare som Markus Danielsson, Simon Lundevall och Victor Nilsson-Lindelöf och som alla vet numera gjort landskamper i den blågula tröjan.
2011 med premiären mot Åtvidabergs FF inför 5 069 åskadare förlorades med 0-2 och säsongen blev inte riktigt som man hoppats på i superettacomebacken, trots att laget var med in i det sista blev det inte bättre än att laget kom på en 15:e plats och således degraderades. Vi bjöds på flera härliga matcher bland annat en stormatch med 5 927 besökare hemma mot Hammarby IF.
Victor Nilsson-Lindelöf såldes under året till Benfica i en affär som är den mest avgörande händelsen i grönvitts moderna historia.
Tillbaks i division 1 norra lyckades grönvitt bli ett mittenlag 2012 och året därpå landade laget på 13:e plats, ovanför strecket med endast 3 poängs marginal. Diego Montiel och Mohamed Buya Turay fanns bland andra med i laget innan deras karriärer tog fart mot nya höjder.
2014 var grönvitt illa ute ekonomiskt, efter två tunga år med uteblivna resultat så var klubben och dansade på randen till ekonomiskt haveri. Det var många spelare som verkligen ställde upp under den här tiden och det är klubben evigt tacksamma för. Sista omgången och vad som krävdes var givet på förhand.
Vinst mot Sylvia borta och kontraktet skulle vara säkrat. Det blev 2-2 vilket höll grönvitt före just Sylvia men blickarna riktades direkt till matchen mellan Huddinge IF och Valsta Syrianska där Valsta haft ledningen med 1-0 men tappat till 1-1. I den 90:e minuten gjorde Huddinge 2-1 och kontraktet var med det säkrat och en lättnadens suck sköljde över den tillresta bortaklacken.
Frågan är om grönvitt där och då klarade sin hela existens i och med det resultatet. Till följd av det fick Huddinge IF alltid en plats i alla grönvita hjärtan.
Säsongen 2015 började nya vindar blåsa igen, först räddades klubben av en massiv insamling från supportrar och stöd från systerklubben VSK Bandy i ett marknadssamarbete.
Supporterinitiativet VSK Swish startades och bidrog till att förutom nyförvärv bland annat samla ihop pengar till flygresa i samband med en bortamatch, återbetalning till samarbetsklubbar och mycket mycket mer under de följande åren.
Efter en riktigt trög starta i serien så kom sedan sommaruppehållet där det myntades ett nytt uttryck ”Drömhösten”. De lokala profilerna Karwan Safari (Skiljebo SK) och Filip Tronet (då i Brommapojkarna) värvades till grönvitt. Upphämtningen satte fart och kulminerade slutligen i en riktig ångestmatch mot Södertälje FK som grönvitt var tvungna att vinna. Vi minns alla Oliver Ekroths förlösande nickmål som fick hela arenan att jubla febrilt.
Återigen så säkrades kontraktet i sista omgången och alla grönvita fick än en gång dämpa ångesten och börja drömma mot större tider.
Inför 2016 så small det ner en stor nyhet i fotbollssverige när Johan Mjällby ritade på ett kontrakt som ny manager i VSK Fotboll. Det var ett startskott på många sätt för en ny resa mot eliten igen. Folkets marsch drog igång och i premiären mot Nyköping så hade hela 4 562 personer hittat till Solid Park Arena, matchen slutade med en 2-3 förlust efter något av de största rånen som bevittnats på en fotbollsplan. Rånarligan bestod främst av målvakten Anton Fagerström och mittbacken Calle Svensson som sedermera planenligt värvades av Grönvitt.
VSK Fotboll tog sig med marginal ifrån nedflyttningsplatserna och hamnade på en 6:e plats.
Året därpå när 2017 skulle starta så var målsättningen än högre och grönvitt fortsatte att stärka laget inför säsongen. Publikfesterna i samband med premiären fortsatte och det var en fantastisk siffra som såg VSK besegra Assyriska en härlig vårdag. Under sommarfönstret så hämtades fyra etablerade spelare in. Det slutade med en tredjeplats efter att serien levt långt in på hösten, VSK Fotboll var äntligen ett lag att räkna med igen.
När 2018 skulle starta så var det ett otvivelaktigt favoritskap som var satt. Ambitionen var solklar, VSK Fotboll skulle upp. Att vinna en serie är aldrig enkel oavsett förutsättningar och en kravbild och press på ett lag som kan tynga mer än lyfta. Ett stort bortafölje fick se ett VSK Fotboll som fullständigt körde över Skellefteå FF under de första 20 minuterna och 0-3 stod det på tavlan. Det var en positiv start som visade på att vi hade något på gång.
Det blev 6 raka segrar i starten innan Assyriska lyckades knipa tre poäng. Säsongen blev slutligen en kamp mot Carlstad United och Syrianska FC ända in i slutet. Ska man hitta någon match som var lite viktigare än de andra så måste bortamatchen mot Carlstad United lyftas, en match med 4 årstider på en och samma gång. Hundratals tillresta supportrar och en match med många ansikten. Tre poäng till grönvitt och känslan där var ”nu grejar vi det här”.
Det skulle dock dröja till den näst sista omgången innan allt var klart. Inte heller denna gång skulle vi bli klara på fotbollsplan utan i ett konferensrum på Rocklunda fick laget jubla efter att Sandviken slagit Syrianska med 1-0. Glädjen var galen men framförallt så var det en mentalt pressad trupp som äntligen fick släppa loss vilket vi sedan såg i de två avslutande omgångarna.
Grönvitt is back. En försäsong som gick alldeles för smärtfritt med fina skalper mot bland annat allsvenska GIF Sundsvall på bortaplan gjorde att hoppet om en bra säsong stundade. 500 grönvita hade begett sig till Grimsta för att se premiären mot ex allsvenska IF Brommapojkarna. Ett kryss hade varit klart godkänt men vi fick se ett grönvitt som var taggat till tusen och sugna på vinst. Premiären slutade 2-1 och vi hade visat att i Superettan hör vi minsann hemma.
En säsong i övrigt där det varvades magnifika insatser med några få boten napp men med alldeles för många oavgjorda matcher så var ändå läget ganska stabilt säsongen igenom. Lite darr på slutet blev det till trots men efter en minnesvärd uppvisning när GAIS var på besök så säkrades kontraktet och en tiondeplacering med en omgång kvar. En placering som var precis som det sportligt uppsatta målet men framförallt en placering som för första gången på femton år höll VSK Fotbollen kvar i eliten.
När vi nu stänger böckerna för detta decennium så finns det så otroligt många spelare, tränare, styrelsemedlemmar, eldsjälar, supportrar, sponsorer och annat fotbollsfolk och grönvita som ska ha det största av tack. Utan er hade det aldrig gått och alla insatser människor bidragit med stora som små är ovärderliga för en fotbollsförening.
Nu blickar vi fram emot ett nytt decennium med nya minnen som ska skapas. Tillsammans tar vi oss nu an de utmaningar vi har framför oss och hoppas att 20-talet kommer att toppa alla tidigare decennium.
Gott nytt år alla grönvita
