Fredagsmöte borta mot IFK Göteborg. Bortåt VSK:are var på plats i Göteborg trots fredag och tidig avfärd från Västerås. På den lilla och långtifrån inbjudande delen av Ullevis bortastå gjorde fansen allt för att stötta sitt lag.  

Oktobervädret var föga insmickrande men mina förväntningar var stora då Grönvitt svarat för ett par av sina allra starkaste prestationer på just denna arena de senaste åren. Inte minst förra höstens mastodontinsats mot Örgryte.

VSK kunde också mönstra ett starkt lag då alla landslagsmän hunnit tillbaka. Gentemot Malmö innan uppehållet var förändringarna tre. Mattias Hellisdal klev in på mitten i stället för Ismet Lushaku medan Bona Lendambi axlade rollen som nia och Axel Taonsa flyttades ut på sin favoritposition till vänster.

Att Jonathan Ring var tillbaka på bänken var ett glädjeämne.  Med honom, Abdoh Boudah och Kalle Gunnarsson vågar jag påstå att VSK kunde mönstra en av sina starkaste bänkar någonsin.

Mina förväntningar infriades inte riktigt i den första halvleken. VSK:s spelare hade problem att bemästra mattan och ramlade mer än en gång. Passningsspelet lämnade också en del i övrigt att önska. IFK Göteborg å sin sida var hungriga och starka i duellspelet där man vann majoriteten av duellerna.

Det positiva med VSK var att försvaret återigen svarade för en stark insats. Noah Tolf gjorde 1-0 till hemmalaget tidigt, i övrigt var chanserna få för det Blåvitt som kändes hetare än sin motståndare.

Ingen vidare insats av Grönvitt i den första halvleken alltså.  Hoppet var dock fortsatt stort i paus. Ett VSK med mer skärpa i passningsspelet och där spelarna höll sig på benen skulle definitivt utmana. Vändningen mot AIK fanns exempelvis färsk i minnet.

Andra halvlek innebar också en höjning i kvalitet från gästerna. Man ville mer, växte i duellerna och tog tag i spelet. Att andra var klart bättre betydde inte att den var klanderfri. Det fanns fortfarande tendenser till slarvigt passningsspel och någonstans kändes det som en match där bollen inte riktigt studsade Grönvitts väg.

Den starka bänken luftades genom att Boudah och Gunnarsson slängdes in. Det var nära vid några tillfällen men något saknades längst fram, även med de inhoppade spelarna. Inläggen tenderade att nickas bort av Blåvitts försvarare, vid andra vågen tappades bollar över linjen och så vidare.

Blåvitt kändes tröttkörda och kanske att VSK borde ha utmanat mer och utnyttjat detta bättre?

Slutskedet skulle bli gastkramande värre. Inbytte Baggesen träffade först en Blåvit försvarshand och VSK ropade på straff. Bollen tog först på spelarens ben så enligt regel boken ska det således inte bli straff. Hands-bedömningen är emellertid svajig så vad vet jag.

I Momentet efter slarvade Elis Jäger vid en mottagning varvid Blåvitts dansk, Alexander Simmelhack tog sig förbi. Jäger försökte nicka undan bollen men gjorde ner Simmelhack. Domare Richard Sundell pekade på straffpunkten och valde även att visa ut Jäger.

Utvisningen kändes korrekt men straffen var felaktig då situationen skedde utanför boxen. Det borde Sundell och hans team ha sett.

I och med att VSK avverkat sina fem byten fick Freddy Nsabiyumva ta plats i målet. Han gjorde det förtjänstfullt och under slutskedet skapade VSK två hörnor.

Det föll bara ett mål i matchen som inte var särskilt underhållande. Synd att inte VSK nådde sin normala standard offensivt men lagets karaktär, som gjorde att man lyfte i andra, imponerade och försvaret höll som alltid numera hög klass

Förluster svider alltid men inga skäl till oro finns. Bara att ta nya tag hemma mot Mjällby nästa söndag. Då kommer Grönvitt att äntra Hitachis gräs i rosa tröjor då det handlar om den rosa matchen till förmån för bröstcancerfondens arbete. Vi ses då.

IFK Göteborg – VSK 1-0 (1-0,0-0)
Mål: 1-0 (10′) Noah Tolf (Oliver Månsson)
Varningar, IFK: Oliver Månsson VSK:  Bonaventure Lendambi, Jonathan Karlsson, Elis Jäger (rött kort), Abdelrahman Boudah
Domare: Richard Sundell
Publik: 16 213

Startelva Elis Jäger – Herman Magnusson, Philip Bonde, Jack Tagesson (ut 91) – Simon Gefvert, Mattias Hellisdal (ut 65) , Mamadou Diagne, Jonathan Karlsson (ut 87) – Jens Magnusson (ut 87), Bonaventure Lendambi (ut 65), Axel Taonsa

Ersättare: Anton Fagerström, Marcus Baggesen (in 87), Karl Gunnarsson (in 65), Abdoh Boudah (in 65), Jonathan Ring (in 87), Frederic Nsabiyumva (in 91), Melvin Ljungqvist, Victor Wernersson, Peter Amoran