Visa fler äldre nyheter >

Filip Mårtensson har under våren levt upp till sitt smeknamn.
”Mål-Mårten” har hittills nätat tre gånger på sju matcher – och nu vill han sänka Arameiska Syrianska.
– Vi vinner, säger han självsäkert till vskfotboll.nu.

Det är inte alltid som vattenbärarna sticker ut. Ni vet, de där spelarna som gör sitt jobb lite grand i det tysta och gör allt för lagets bästa.

Innermittfältarna som vinner mycket boll och ser till att ge sitt lag övertaget.

Filip Mårtensson är en sådan, men syns å andra sidan för sitt målsinne.

Inte konstigt då att VSK Fotbolls förre A-lagstränare och nuvarande akademichef Jörgen Zetterström tog fasta på detta och gav honom det mest passande av smeknamn:

”Mål-Mårten”.

Och de flesta av målen är mycket viktiga.

Vi minns bland annat vinstmålet hemma i fjolårets premiär (1-0 mot BK Forward) och 2-1-målet i årets 3-1-seger hemma mot Vasalund – också det i årets Swedbank Parks första seriematch för året.

Han har hittills i år fyllt på med mål mot såväl BK Forward som Umeå FC – och beskriver sig själv som ”en typisk tvåvägsspelare”.

– Det skulle jag säga. Jag gillar att fylla på, men ger inte upp någonting i defensiven för den sakens skull. Krigar på, vinner boll, spelar hyfsat enkelt och är med i avslutningslägena.

Hur viktigt är det för dig att göra mål?

– Det är klart att jag försöker att bidra på det sättet. Men jag hade kunnat göra ännu mer om jag hade satt alla lägen jag har haft, säger han delvis besviket, delvis lättsamt.

Men man kan ju som bekant inte sätta allt.

Filip Mårtensson flyttades upp i VSK Fotbolls A-trupp inför säsongen 2008.

Han fick speltid i några av försäsongsmatcherna, men det skulle dröja några månader innan han fick delta i seriespel.

När chansen väl dök upp – då tog han den.

Hemma mot Falu FK fick han bilda innermittfältspar med ingen mindre än den grönvite legendaren Johan Svensson.

Han avgjorde matchen.

Efter halva andra halvlek agerade han företagsamt i bortalagets straffområde och nickade in vinstmålet (slutresultat 2-0).

Från det ögonblicket var han en pålitlig inhoppare – fram till i år.

Nu tycks han vara given på Grönvitts mittfält.

– Jag kände tidigt förtroende från Kalle (Granath) och att han verkar tro på mig, säger ”Mårten”.

– Som han har uttryckt det: Han tror på alla han har i laget, oavsett om de får spela eller inte.

Nu är du alltså ordinarie. Vilka skillnader känner man, förutom speltiden?

– Man blir mer lugn. Nu kan man fokusera mer på utveckling, även om man ska kunna göra det annars också. Jag kan mer släppa det om jag gör något misstag.

Vad känner du att du har utvecklat sedan ni inledde hårdkörningen i vintras?

– Jag har fått en bättre teknik. Det får man tacka ”Bärra” (Stefan Bärlin) och Kalle för – vi har jobbat mycket med teknik.

– Annars försöker jag att bli starkare. Jag har blivit lite bättre i närkampsspelet, tycker jag, än förut. Jag försöker också att bli snabbare – det ger lite effekt.

Vad jobbar du mest på just nu?

– Det jag vill utveckla mest nu är att dominera mittfältet mer. Jag vill ha mycket boll och så. Det jag främst vill utveckla är mitt lugn med boll och sådana saker.

Tillsammans med rutinerade Lucian Damianovici, som är inne på sin andra sejour i VSK-tröjan, utgör han ett svårgenomträngligt innermittfält.

– Det fungerar bra tycker jag. Han är ju ett vilddjur där på mitten, säger "Mårten" lite skämtsamt.

– Jag försöker smälla på mer också. Jag är väl inte den som smäller på, men är aggressiv på ett annat sätt.

Han beskriver rollfördelningen som relativt jämlik, där båda har tillåtelse att gå med framåt, men samtidigt täcker upp för varandra bakåt.

Även om det oftast är han själv som kommer i farliga lägen offensivt, genom sina vassa djupledslöpningar.

– Jag kommer väl oftare in i boxen, säger han.

Det gjorde han mot Umeå senast, och kvitterade till 1-1 på Temesgen Berhanes fina inspel.

Avslutet satt klockrent vid målvaktens första stolpe.

Hur gick den matchen tycker du?

– Helt okej. Det var en rätt svår match faktiskt för Umeå var bra – de hade bra rörelse på mitten. Det var inte min bästa match men inte min sämsta heller.

Under säsongsinledningen har ”Mårten” tidvis varit sjuk.

Bland annat i hemmamatchen mot Boden (seger 1-0), som han trots illamående slutförde.

Så, är formen på uppåtgående?

– Ja, det tycker jag helt klart. Det börjar kännas bättre.

På söndag ställs VSK Fotboll mot Arameiska Syrianska.

Då bjuder näringslivet publiken på fri entré – och förhoppningar finns på ytterligare en publikfest efter den sprakande derbyföreställningen mot Syrianska Kerburan, där Grönvitt gick segrande ifrån Swedbank Park med en 3-1-seger i ryggen.

– Derbyt måste väl ha gett mersmak för många som var här. Jag hoppas att det kommer mycket folk, säger Filip Mårtensson.

Vad tror du annars om matchen?

– Den tror jag att vi vinner.

Det är bara så? Ingenting annat?

– Nej, men vi känns starka. Vi är ett bra lag så vi kommer att vinna.

Supporterstödet har hittills varit fantastiskt för VSK Fotboll.

Toppen kom givetvis under derbyt mot Syrianska Kerburan, som besöktes av inte mindre än 5 322 åskådare – publikrekord för Swedbank Park.

Nu kan det komma mycket folk igen, och stödet lär åter vara på topp.

Hur mycket betyder supportrarna för er?

– De betyder hur mycket som helst! De har varit fantastiska, fansen. Det är ett gäng som åker upp till Umeå – vilka lag har det förutom vi? Det kan inte vara många.

Ni har i år visat att ni är kapabla till att vända matcher och att ni aldrig ger upp. Har fansen sin beskärda del i det?

– Ja, absolut. Så länge vi får stödet därifrån så finns alltid chansen att vända matcherna, och det tycker jag att vi får.