Superettans nya profil: 2011 är "Texas" år

Om profiler i lag som Ängelholm och J-Södra har varit något mer svårfångade så finner vi i lilla Falkenberg superettans kanske allra främsta.

Men Per "Texas" Johansson (bilden) är inte den som pressen plockar fram i spaltmeter för varje veckas fotbollsinsats.

Ändå har han vuxit fram som en av Fotbollsveriges mest intressanta personligheter.

Varför?

– På det sättet att jag har varit med länge i fotbollen, försöker "Texas" när vi talas vid.

Men förklaringarna är fler.

– Jag bloggar ju för Expressen och har skrivit krönikor i Offside, säger han.

Och du syns dessutom på Twitter?

– Ja, sociala medier är rätt kul. Roligt och enkelt.

På fotbollsplanen, främst i Halmstads BK, har han blivit väl omtyckt för sin laganda och kampinställning.

Det kommer man långt på.

– På något sätt är viljan viktigast. Jag har sett så många genom åren som har haft kunnandet men inte viljan. Då hamnar man i division 4 i stället för allsvenskan, konstaterar "Texas".

Skrivandet som arbetsuppgift är inget som han har sökt sig till.

Ett brinnande intresse brukar dock bära frukt, förr eller senare.

– Det är mer att jag gör det jag tycker är roligt. Offside eller Expressen är inget som jag har sökt själv, utan jag har skrivit på mitt håll. Folk har tyckt att det har varit okej och velat att jag ska jobba för dem. Jag har ingen målsättning inom skrivandet, utan det är mer att det är roligt.

Tror du att din medienärvaro kan gynna FFF?

– Ja, jag hoppas att jag sätter oss på kartan lite mer. Det blir väl automatiskt så.

Falkenberg avancerade till superettan inför säsongen 2003 och avverkar därmed sin nionde raka säsong i svensk elitfotboll.

Sakta men säkert har man också etablerat sig, i fjol på en solid sjundeplats efter en briljant höst där man var bäst i superettan.

I år är föreningen femma efter avverkade 19 omgångar.

– Vi har kommit ner på jorden lite efter två raka förluster. Men vi är inte nöjda med där vi ligger. Vi vill mer i de elva matcher som är kvar, har ett bra lag och ser fram emot hösten. Vi vann den i fjol så mycket talar för oss, säger "Texas" Johansson.

Individuellt så sticker ytterspringaren Christoffer Carlsson ut.

– Det kommer att gå bra för honom. Han är bara 22 år: kvick, snabb och bra med bollen. Jag läste att Helsingborg är ute efter honom och det är bara en tidsfråga innan han lämnar.

Du är nykomling i serien efter elva säsonger i allsvenskan. Hur upplever du superettan?

– Ganska likt allsvenskan på många sätt, men allt är lite, lite mindre. Det skiljer sig på publik och i stämning, säger FFF:s vänsterback.

Är det utvecklande?

– Det tycker jag, absolut! Bara att få något helt nytt gör att man måste tänka om i nya banor.

Just att tänka nytt, tänka annat, känns som något viktigt för "Texas".

Utanför planen ägnar han tiden åt andra människor – som mental coach.

– Jag tror att det är bra att ha en sysselsättning vid sidan av, att tänka på något annat. Vi har en märklig vardag och lever i en liten bubbla.

Vad går ditt arbete ut på?

– Jag coachar lite golf och fotboll på elitnivå. Det går ut på att sätta upp ett tydligt mål med min klient. Det är oftast många som har viljan men inte kan sätta det på pränt. Då tar vi fram en handlingsplan och väger också in den mentala träningen. Det finns jättemycket att göra där, säger "Texas" och utvecklar sin tankegång:

– Den personliga utvecklingen går hand i hand med det som händer på fotbollsplanen. Det kan klubbarna vara mer vaksamma på.

"Texas" mentala styrka har genom åren prövats när skadorna, ibland slag i slag, har gjort sig påminda.

Då har den där järnviljan gett sig till känna – och hans motto passat väl in:

"Hellre vilja och inte kunna än att kunna och inte vilja."

– Det är någonting jag vill profilera mig med, säger han.

På Falkenbergs hemsida nämner han hälsenorna som en svaghet och tålamodet som styrkan.

Kommentar på det?

– Hälsenorna var mer förr i tiden. Jag hade dåliga fötter och leder, höga hålfotsvalv. Man kunde sätta en glödlampa under fötterna på mig eller 100 spänn i mynt, skämtar han.

Men "Texas" kom hela tiden tillbaka.

– Tålamod är en dygd som man på något sätt har tillbaka i övriga livet, säger han.

I allsvenskan visste han varje fotsteg som väntade. Varje motståndares spel var välkänt med "Texas" erfarenhet.

– Nu möter vi er, som jag inte har någon jävla susning om, säger han.

– Det blir lite speciellt. Helsingborg kan jag utan och innan: hur de pressar, vilka som spelar och vilka löpningar de tar. Det är en vanesak.

VSK Fotboll lärde han känna i omgång fyra, en småkylig första maj.

På en luggsliten Falkenbergs IP segrade Grönvitt – första "trean" i år – med målrika 4–3.

– En hemsk upplevelse. Det var i början av serien, vi kände att vi hade ett bra lag och var på gång – det skulle bli vårt år i år. Vi hade vunnit höstsäsongen förra året och hade en bra trupp som var skadefri. Men vi åkte på en mina mot er och gjorde vår kanske sämsta match för året. Då får man stryk, säger "Texas".

Men Falkenberg växte och har därefter visat sin potential.

– Vi har vuxit in i serien lite och har kunnat ta några poäng i spinn. Vi hade sju raka utan förlust och har en grundtrygghet i spelet som vi kommer långt med. Alla vet vad man ska göra, men det är en jämn serie och det gäller att inte ta något för givet, säger "Texas" och slår till med en lika klassisk som sann klyscha.

På söndag möter han alltså VSK Fotboll igen, "Texas" Johansson – på Swedbank Parks konstgräs.

– Jag tycker att fotboll ska spelas på gräs, men man får göra det bästa av det. För vårt lag tror jag att det ändå passar rätt hyggligt. Vi har ett bra passningsspel och bygger spelet nerifrån.

Somliga säger att närkamper minskar och djupledsspel avtar på konstgräs.

Sant eller falskt? Jag frågar "Texas":

– Man kommer inte nära sin gubbe på samma sätt. Och man får spela på spelare: gör man inte det så rinner bollen i väg, säger han.

Alldeles oavsett underlag: kampen på söndag lär bli tuff.

– Ni krigar ju för existensen. Det är alltid jobbigt att möta sådana lag, säger "Texas" Johansson.