MOTSTÅNDARPROFILEN: QVIDING FIF. Han är Qvidings offensiva hot och bidrar trots sin ungdom med erfarenhet från åren som ungdomsproffs.
Isa Bagci ska göra målen som räddar Qviding kvar i superettan.
– Jag kräver mer av mig själv framöver, säger anfallaren i ett långt snack med vskfotboll.nu.
Inte alla har blivit upptäckta av skotska giganten Glasgow Rangers, gått vidare till blivande turkiska mästaren Bursaspor – för att sedan vända hem till Qviding i superettan och en försynt göteborgsk tillvaro.
Men Isa Bagci (bilden) har gjort just detta – och därför ringde vskfotboll.nu upp 20-åringen, som hittills har mäktat med fyra mål och två assist i den så oerhört jämna näst högsta serien.
– Jag känner att jag är nöjd på det sättet att jag har missat hela försäsongen. Hade jag varit med från början, gjort fyra mål och presterat det jag har gjort så kanske jag hade krävt mer än vad jag har gjort tills i dag. Jag har ändå gjort fyra mål och några assist och är ganska nöjd – men jag kräver mer av mig själv framöver, säger den bereste anfallaren.
Ja, det var just detta med försäsongen. Den uteblev efter att Isa i ett sent skede vänt hem till Sverige.
– Jag skrev på sista dagen av transferfönstret, konstaterar han.
Åren dessförinnan var av det mer spännande slaget. En upplevelse, antar i varje fall undertecknad.
Ty Isa Bagci har redan vid 20 års ålder hunnit erfara tre vitt skilda fotbollskulturer.
Den svenska, den skotska och den turkiska.
– När jag var 17 flyttade jag från Häcken till (Glasgow) Rangers ungdomsakademi, säger han.
– Det var tufft i början, psykiskt, men jag kom över det väldigt fort – det gick så bra första året. Jag blev skyttekung i U19-serien, minns han.
Berätta om skillnaderna mot Sverige.
– Vi hade en oerhört fin anläggning och bra träningsförutsättningar. Levde ett proffsigt liv helt enkelt. Konkurrensen var ganska tuff och de krävde mycket. Spelarna fick individuella, egna program och vi tränade oftast två pass om dagen. Hela förmiddagen var man på träningsanläggningen. Tempot var mycket högre och man gick mer på kropp – det var tuffare helt enkelt.
Jag frågar om det finns någonting vi kan lära oss av Isas upplevelse (vilket det naturligtvis gör).
– Absolut. Det är även ekonomiskt stora skillnader – de hade mycket bättre förutsättningar än vi har i Sverige. Hade både konstgräs- och gräsplaner och alla möjliga material för att utveckla spelare. Jag har heltidsproffs – hade ett proffskontrakt – så mitt liv var ju fotboll, medan vissa av spelarna här i Qviding pluggar eller jobbar samtidigt, svarar han.
Kände du att det blev för mycket – eller var det helt perfekt?
– Jag kände att det blev för mycket. Det blev jobbigt fysiskt och mentalt att träna så mycket. Det var kul i början, men andra året började det bli tråkigt. Man hade inte så mycket socialt liv. Det kändes inte bra i kroppen – det blev för mycket krävande. Men att jag åkte dit är något som jag aldrig kommer att ångra, säger Isa.
Drömmen om att bli proffs fick Isa alltså leva redan i ett tidigt skede, som 17-18-åring i ett hårt Skottland.
Men det där ultimata – att få spela på toppen, med A-laget – det hände aldrig hos Rangers.
Isa Bagci skulle ändå få möjligheten. Turkiska Bursaspor hörde av sig.
– Jag fick ett A-lagskontrakt, säger anfallaren.
Chanserna till spel såg betydligt bättre ut, inte minst med tanke på klubbens uttalade profil.
– Innan det året var de väldigt kända för att få upp yngre spelare.
Innan, ja. För det här var året då klubben överraskade alla och tog hem Turkcell Süper Lig.
– Det gick ovanligt bra för A-laget, de vann ligan och blev turkiska mästare. När det gick så bra vågade de inte chansa och ville spela med säkra kort i stället, säger Isa Bagci.
Tiden i Turkiet blev måhända något av en missräkning, men inte utan ytterligare en erfarenhet.
– Här skulle man vara rädd om bollen och tänka mer på spelförståelsen. Det var inte bara fysiken, säger Isa.
En smartare fotboll?
– Ja, i Skottland fanns det många spelare som var modiga och kämpade, men när det kom till teknik var de för svaga.
Åren i sydöstra Europa påbjöd emellertid en del framgångar utanför klubblaget. Ta bara detta som exempel:
15 ungdomslandskamper för Turkiet – och många mål. Isa säger åtta, SvenskaFans genom Google elva.
– Men jag började faktiskt i Sveriges U17. Vi spelade fyrnationsturnering och det var där Rangers scoutade mig, jag kom dit via landslaget.
Varför blev det Turkiet?
– Jag är ju ursprungligen därifrån och tänkte att det kanske skulle passa min fotboll bättre, mer teknik och så. Och det gav ju resultat i början, konstaterar han ovan nämnda faktum.
Så vände han hemåt till slut, när utlandsvistelsen inte bar frukt. Men likväl hade Isa mognat. Som människa, som spelare.
– Jag fick lära mig som sjutton att ta ansvar och mogna och så, redan som ung. Mina tankar är att jag är mogen i både motgång och medgång – jag vet hur man ska hantera det. Och hur man ska ta hand om kroppen och träna, säger han.
Den här erfarenheten: är det något som du, om än kanske inte som uttalad ledare, har nytta och kan dela med dig av i Qviding?
– Absolut. Jag har spelat i Skottland, sett de matcherna med A-laget och spelat mängder av B-lagsmatcher. Och sett Turkiet – så en del rutin känner jag att jag har, tycker Isa Bagci.
Hans klubbval blev med hemstaden som utgångspunkt. Qviding hörde av sig – och Isa tackade omedelbart ja till tränaren Lars Ternströms förfrågan.
– Jag hade helst varit kvar utomlands och hade halvbud från England i division 1 och 2 – men kände att det var bättre att komma hem till Sverige och spela. Jag känner att det viktigaste för en ung spelare är att få spela och visa framfötterna, så att man får mer ögon på sig, funderar han.
Varför blev det Qviding?
– Lasse ringde, jag var hemma och tyckte att det lät intressant. Det verkade vara en klubb som passar mig och jag hade gamla kompisar där. Det var inte så svårt att anpassa sig och Göteborg är min hemstad. Det var inte så mycket att tänka på, säger Isa, som alltså skrev på just innan tidsfristen för nya spelare passerade.
– Jag hade lite problem med fysiken och var otränad. Det tog en viss tid innan jag var i form, men just nu känns det bättre. Just nu är jag i form så att jag klarar den här nivån på ett bra sätt.
Vad tycker du om superettan?
– Alltså, jag har inte följt svensk fotboll på fyra år – men den har utvecklats. Det finns många spelare av bra kvalitet, unga och äldre spelare som skulle klara sig utomlands. Jag känner så, säger Isa Bagci.
Hur var de första intrycken av Qviding?
– Jag kände mig välkommen. De välkomnade mig på ett jättebra sätt och hade mycket respekt för vad jag är som person. Vi har en jävligt go' stämning i laget även fast det inte har gått så jävla bra. Vi tror på det och att vi kan hålla oss kvar bara vi fortsätter att jobba hårt – och presterar lite mer än i våras.
Nu har vi gått igenom stora delar av Isas korta, men intensiva karriär och touchat vid vårtiden i Qviding.
Givetvis måste vi också fokusera på honom som spelare. Vem är det egentligen som VSK Fotboll återigen ska stoppa?
– Jag gillar att gå på djupet och få bollen framför foten. Utmana och gå på avslut, säger han.
– Jag började som ytter i sex, sju matcher men Lasse testade mig som forward. Det har gett resultat: vi har tagit poäng och jag har gjort mål och assist.
Det inledande mötet med VSK Fotboll slutade med förlust. Grönvitt vann en viktig seger i och med Koyar Salimis 1–0-mål på Valhalla IP, nästgårds Ullevi.
– Det var så här: vi mötte Assyriska innan (seger 1–0) och det var en bortamatch som tog mycket. Både psykiskt och fysiskt tog det en massa krafter av oss. Jag kände inte att laget kunde fokusera till 100 procent i matchen mot Västerås, men det var ändå en ganska jämn match, tycker Isa Bagci.
Hur har tiden varit sedan dess?
– Vi har haft sju dagars semester och de flesta har varit utomlands. Vi började träna i söndags och är på gång nu. Tre, fyra spelare är skadade och sjuka, men stämningen är bra. Det är bra kvalitet och koncentration på träningarna. Jag hoppas på en bra match – från vår sida, är Isa noga att med att poängtera.
Jag blir till sist nyfiken. Undrar om Isa känner till en av VSK Fotbolls spelare.
Grönvitts anfallare Jonas Hellgren kände nämligen igen Qvidingforwardens namn tidigare i år.
Har ni spelat tillsammans i landslaget?
– Jag är inte bra med namn, men ser jag personen så känner jag nog igen honom. Jag känner säkert till honom, säger Isa Bagci, som förhoppningsvis är väl medveten om Hellgrens status efter matchen på lördag kväll.
Då gästar Qviding Swedbank Park, med avspark 20.00. Jag önskar Isa ett "lagom lycka till" inför matchen.
– Detsamma, lycka till, säger Qvidings skyttekung, glatt, och vi avslutar samtalet i vänskaplig ton.
Men mitt synnerligen goda intryck av Isa, det kommer inte att ha någon som helst betydelse på lördag kväll. Då gäller enkom en sak och inget annat – och vad det är, det behöver knappast yppas i detta forum.