Sedan i höstas susar Victor Nilsson Lindelöf fram längs Grönvitts högerkant.
I år vill "Vigge" som 16-åring på allvar slå sig in i VSK Fotbolls startelva och stoppa superettaspelarna.
– Jag har utvecklats ordentligt, säger ytterbacken till vskfotboll.nu.
INTERVJUSERIEN INFÖR SUPERETTAN, DEL 1. VSK Fotbolls eftermiddagsträning ser ut att löpa på som vanligt med en vecka kvar till seriestart. Spelarna trivs, har kul och lirar med hög intensitet.
Sedan ropar målvaktstränaren Göran Svensson på träningens slut – med förvåning som gensvar.
"Var träningen redan slut?"
En av de undrande var fjolårshöstens genombrottsman Victor Nilsson Lindelöf (bilden).
– Det är ju nära nu, så man vill bara köra. Det är ju jätteroligt, utbrister han efter att ha pustat ut en stund.
Vi börjar prata försäsong. Jag påtalar hur så många klagar så mycket på den extremt långa svenska versionen.
Men så tråkigt kan det väl inte vara? Jag menar, fotboll!
– Jaja, det är alltid roligt med fotboll, medger "Vigge".
Men naturligtvis finns även tuffa tider, som med allt annat.
– Det är ju upp och ner. Ibland vill man bara gå under jorden och så där, men man måste ju bita i och köra.
Inte minst ger fotbollen alltid chansen att träffa det sammansvetsade gäng som förde Grönvitt upp i superettan.
Gott så.
– Precis, det är alltid roligt. De betyder mycket. Vi är en skön liten familj här, säger "Vigge".
På vilka sätt är gruppen härlig?
– Alla möjliga vis du kan tänka dig. De är roliga, de vågar skoja, är lätta att prata med...
Fotbollen och idrotten dominerar "Vigges" liv. Gymnasiestudierna genomförs på Widénskas Idrottscollege.
– Det fungerar jättebra. De lägger ju upp schemat efter mina träningar och hjälper mig. En bra skola som planerar i fall man skulle elitsatsa.
Under uppladdningen inför superettan har namnet Victor Nilsson Lindelöf stadigt figurerat i VSK Fotbolls startuppställning.
Förtroendet från tränaren Kalle Granath och övriga är stort.
– Klart att det är roligt. Man får en bekräftelse på att man har gjort det bra, säger han.
Målet för säsongen är så klart så mycket spel som möjligt. Enda vägen dit går genom hård, målmedveten träning.
– Jag ska ligga i, träna lika hårt som jag har gjort och fortsätta att nöta och nöta och nöta...
Så vad har du lärt dig särskilt i vinter?
– Det är ganska mycket. Jag har ju fått lära mig mycket, mycket försvarsspel och så av Kalle (Granath, huvudtränare), så det tycker jag att jag har utvecklat ganska ordentligt.
Den höjningen kommer väl till pass i en högre serie.
– Det kommer att gå mycket snabbare, så det gäller att du tänker mycket, mycket snabbare. Bolltempot måste höjas och allt snack – allting måste höjas.
Tur då att en annan höjning har gjort honom gott. Fjolårsträningen ökade vikten påtagligt.
– Ja, jag gick väl upp 5, 6, 7, 8 kilo muskler, säger han och låter närmast som att han har tappat räkningen.
– Det var mycket träning, så då gick det fort. Jag kände att jag hade blivit starkare, orkade mer och var inte lika trött i musklerna.
Är det en av dina styrkor nu?
– Det tror jag. Jag orkar ju mycket, så det är nog en av spetsegenskaperna.
En viktig del i allt detta är så klart inställningen.
Seriositeten.
– Jag tycker att det är viktigt att vara engagerad ordentligt. Om man ska göra någonting så ska man gå in och göra det fullhjärtat. Det är så jag tänker.
Nästa steg tog han redan i torsdags. När Patrik Grönvall byttes ut i genrepet mot FC Inter blev han kapten – som yngst i laget!
– Äh, jag var väl närmast bara, försöker han.
Men det måste ha varit rätt stort?
– Klart att det blir roligt när man har den på sig.
Jag frågar om han är ett framtida kaptensämne, om han har det i sig.
– Ja, det kan jag väl tro. Jag har varit kapten tidigare, erkänner han och syftar tillbaka mot ungdomstiden.
Hur är snacket på planen? Det brukar vara viktigt för en kapten.
– Jo, det kan alltid bli bättre. Men jag kan ändå gapa, har inga problem med att prata.
Stora skillnader när du kom till A-laget?
– Aja, mycket, mycket mer snack. Herregud, det är mycket mer engagemang och så där. Man snackar i ung ålder, men inte lika mycket och lika tydligt. Det är väl när man börjar komma upp i åldern lite som man tänker på det.
En av de allra röststarkaste i årets VSK-trupp är definitivt Robin Blommé.
"Vigges" kanske främste konkurrent.
– Robin är ju bra verbalt. Han pratar jättebra och har en bra styrka defensivt.
Om sina egna styrkor är den talangfulle ytterbacken mer modest.
– Ja, jag... jag vet inte...
Du kan ju springa...
– Ja, jag orkar springa.
Och är en bra tvåvägsspelare.
– Ja, det kan man säga. Ja, det är jag.
En annan av "Vigges" spetsegenskaper är måhända aningen oväntad.
– Jag älskar att sjunga.
Hur kommer det sig?
– Jag älskar musik. Hänger med i "flowet" bara och så börjar jag sjunga, det är bara det.
Om en vecka inleds superettan för Grönvitts del. Åtvidabergs FF väntar hemma på Swedbank Park.
Och kanske, kanske får vi höra en högerbacks glada segersång...