VSK Fotbolls 2010 var sagolikt.
Inget annat går att säga.
Därför passar vskfotboll.nu på att se tillbaka på det glädjefyllda året.
Håll till godo.
BILDEXTRA. Superettan nästa. Toppstrid på allvar för första gången sedan sommaren 2006 (jo, jag vet att vi hade nys på kvalplatsen 2008) och första seriesegern på 14 år. Det har varit ett av VSK Fotbolls bästa år någonsin. Det vågar jag trots min ungdom påstå.
Klubben har präglats av härlig stämning, idogt arbete och god lagsämja – på alla plan.
På plan, i form av samtliga av våra lag. Alla har talat om kamratskapen som en vinstfaktor. Och visst har det gett resultat.
Eller vad sägs om följande facit:
Nu är VSK Fotboll alltså på en helt annan nivå – i elitfotbollen efter fem års "harvande" i division 1 norra. Beskedet kom på en buss på väg till omgång 25 mot Vasalunds IF på Skytteholms IP. Otippat. Direktrapporter från Domnarvsvallen i Borlänge sade att Dalkurd hade gått ifrån till 3–0 mot IK Sirius och dalkarlarna säkrade till slut Grönvitts avancemang. Ett särskilt sätt att sätta punkt för ett väl utfört arbete, men fullt naturligt under en så här speciell säsong.
I år har alla i och runt VSK Fotboll engagerat sig på ett beundransvärt sätt och tillsammans fört klubben åter till svensk fotbolls finrum. Nu vill vskfotboll.nu avsluta året med att dela ut några egenhändigt snickrade utmärkelser.
Här är årets...
Vinstrad: Höstens hemmafacit: Sex raka segrar och 24–7 (!) i målskillnad. Lägg till vårens fem segrar och du får den imponerande slutraden 11-1-1 med målskillnaden 37–14. Sanslöst, var ordet. Tacka frenetiskt kämpande spelare och ledare, och en entusiastisk hemmapublik, för det.
Skojare: Det får bli materialarbroder nummer ett: Ulf Wallert. "Kurre" har alltid de mest galna spexen på lager. En självutnämnd stämningshöjare – och vi får väl säga att han lyckas rätt bra. Dessutom sägs det att han liknar en viss Sir Alex Ferguson...
Kuban: Nej, ÖSK-supportrar – ni får ursäkta. Priset går utan tvekan till VSK Fotbolls egen "Fidel Castro". Likheten med materialarbroder nummer två, Bo Wallert, är slående.
Fotbollsmatch: Här finns självklart flertalet godbitar. Ett alldeles utsökt hemmaderby mot Syrianska IF (3–1) inför storpublik – och höstens bästa hemmainsats mot toppkonkurrenten Hammarby TFF (3–1). Men ändå tar en förlustmatch priset. Höstpremiären borta mot IK Sirius var länge i fara efter det myckna regnandet. Till slut avgjorde dock domare Patrik Eriksson och det blev spel. Och vilken match sedan. Första halvlek var bländande bra i hällregnet. Slutade 1–1 efter att nyförvärvet Jonas Hellgren nätat i sin debut. Samme man hade förresten en hel hoper chanser och kunde mycket väl ha blivit hyllad matchhjälte. En bit in i en något mer avvaktande andra halvlek säkrade Sirius dock segern i det heta toppmötet. Men vi är nog flera som ändå minns matchen som underhållande och högkvalitativ. Inte minst på läktaren. Dryga 200 VSK:are fanns nämligen på plats, trotsade ovädret och väsnades som aldrig förr. Det var en match som hade det mesta – utom en VSK-seger.
Omklädningsrum: Grattis Arameiska! Trots nedflyttningen och ett i övrigt inte särskilt spektakulärt Brunna IP – vi måste säga att ni lyckades med bortalagets omklädningsrum. Grönvitrandigt ska det va'!
Teaterföreställning: Det spelades inte bara fotboll när VSK Fotboll åkte på säsongens enda hemmaförlust mot Arameiska Syrianska (0–3). Det spelades teater också. Resten får ni räkna ut själva.
Budskap: "Ni är våra hjältar". Så lydde budskapet – helt säkert besvarat av spelarna – inför matchen mot Hammarby TFF. VSK-supportrarnas oerhört läckra hyllning är något av det främsta jag bär med mig från denna säsong. Nog kan det framkalla rysningar. Ett oerhört stolt ögonblick som VSK:are var det definitivt.
Oscar: En duo får dela på VSK Fotbolls alldeles egen Oscarsutmärkelse. Oscar Pehrsson utsågs under försäsongen till Grönvitts kapten och stod för en förtroendeingivande andra mittbackssäsong. Ingen rubbar ”OP” – eller vad sägs om detta citat, från tidningen ”Heja Grönvitt”. ”Jag ballar aldrig ur, som vissa spelare gör.” Lagkaptenen får dela utmärkelsen med comebackande målvaktstränaren Oskar Wahlström. "Oggi" skulle egentligen inte ha spelat, men visade redan i enstaka inhopp under säsongsinledningen varför han spelade allsvenskt med Djurgårdens IF året innan. I omgång nio hoppade han in borta mot Valsta Syrianska, stängde igen – och vann med 1–0 efter Marcus Danielsons tidiga straffmål. Blev med sin rutin och säkerhet en viktig del i seriesegern. Dessvärre tackade "Oggi" för sig i december månad. Tiden fanns helt enkelt inte för en elitsatsning. Men vi tackar dig, Oskar, för värdefulla insatser i Världens Största Klubb – förlåt, Västerås Sportklubb – och önskar dig all lycka framöver.
Leråker: Det finns en del konkurrens. Aspuddens IP brukar inte vara populär – men slipper undan tack vare varmt solsken strax efter midsommar och sin verkligt idylliska placering. Vårt eget Arosvallen var inte heller att leka med under våren. Det fick bland annat Degerfors IF:s juniorlag erfara – och det var inga muntra miner efter matchen. Förvisso vann VSK Fotboll densamma efter ett sent frisparksmål signerat specialisten Philip Fredriksson, nu i samarbetsklubben VIK Fotboll. I norrettan bjöd för övrigt Brunna IP upp till dans i en vattenpöl. Men vi vann. Som vanligt. Vinnaren i denna kategori blir i stället legendariska Trängens IP i Örebro. BK Forward må vara en fantastisk plantskola, men gräsplantorna växer sannerligen inte lika fint som fotbollstalangerna. När matchen dessutom skjuts upp på grund av oerhörda mängder regn – då talar vi verkligen leråker. Säger som Kalle Granath skulle ha gjort: ”Som spelare hade jag som mål att aldrig mer få spela på Trängens IP.” Kalle återvände – som tränare – men såg rysligt kvickt till att undslippa den impopulära odågan till fotbollsplan.
Lyckligaste: Kalle Granath, när han får spela boll på träningen – och bjuder på årets solonummer! Sick-sack, slalom – kalla det vad ni vill. Ett av årets mål presterades definitivt av "Granaten" när han på träning solokörde igenom motståndarförsvaret, vände dem ut och in och lobbade in bollen över en chanslös målvakt. Respekt, Kalle.
Såja. Det var några av mina tankar från det gångna året, samlade i en alldeles särskild bokstavsordning. Vilket roligt år det har varit! Och jag har en känsla av att vi kommer att ha det minst lika kul nästa år.
I superettan.
Gott nytt år allesammans!