Wallén sommartränar med Grönvitt

Patrick Wallén lämnade VSK Fotboll för ett knappt år sedan.

Han skulle egentligen ha provat på spel på a-lagsnivå det året, men collegespel i USA satte stopp för det.

För som bekant får du inte ha spelat proffsfotboll om du vill ta dig in i det amerikanska collegeidrottssystemet.

– Det var lite synd men jag ville testa att åka iväg, säger han.

Det blev i stället spel på juniornivå – och som det blev det!

Med hela 19 mål på 14 matcher blev han givetvis Grönvitts skyttekung och ett facit på 1,36 mål per match är självklart mycket imponerande.

– Så det var en bra säsong att åka. Jag hade självförtroende när jag kom till USA.

Vi minns från juniortiden speciellt en match mot Elfsborg.

SM-åttondelen som spelades tidig höst år 2008. Grönvitt vann med 2-0.

– Det var en bra match. Jag gjorde ett mål och en assist.

Ibland hade ni ganska sjyst läktarstöd.

– Ja, då kom klacken ner och hejade på. Det var kanonkul. Jag menar; man vill ju alltid ha publikstöd.

"Är du svensk är de ännu trevligare!"

I mitten av augusti lämnade han dock laget för varmare breddgrader i San Diego, USA – och nu berättar han i en stor intervju för vskfotboll.nu om tiden i "staterna".

Man kan tänka sig att en omställning från det svenska till det amerikanska samhället med allt vad det innebär kan vara knivig.

Nytt språk, ny omvärld och i Patrick Walléns fall en hård skolgång.

Att komma in i det amerikanska samhället underlättades dock av folkets öppenhet.

– Jag kände att nästan alla amerikaner var hur trevliga som helst. Och när man är från Sverige, då är de ännu trevligare! Det var inte svårt att komma in i det där alls – det var som vanligt bara.

När kom du dit?

– Jag kom dit, få se nu, 20:e augusti. Skolan började andra september och säsongen också i september. Jag tror att jag spelade min första match typ tre dagar efter att jag kom till USA.

Och till när blir du kvar?

– Jag ska vara där till 2013, så det är tre år kvar från och med nu då.

Han valde att åka inte bara för äventyrets eller för fotbollens skull.

Han ville så gärna kombinera studierna med fotboll på toppnivå, något han tyckte var svårt att göra här hemma.

På San Diegos college läser han ekonomisk linje med finansinriktning.

– Den (utbildningen) är jättebra! Det är en toppenskola som jag har kommit in på.

Hur är studierna där jämfört med i Sverige?

– Det är hårdare – det är det ju. De kräver mycket av en, men det känns som att alla finns där och kan hjälpa en. Bara man pluggar så tar man sig igenom det.

"Säsongen är helt tvärtom"

Fotbollssäsongen är annorlunda uppbyggd på amerikanska college.

Direkt när skolgången på hösten börjar tar spelsäsongen vid.

Så spelar de sitt mästerskap (mer om det senare) ungefär fram till årsskiftet – då deras sommarlov väntar.

Våren består sedan helt av försäsong.

– Det blir ju lite omvänt. När jag kommer hem hit, då hoppar jag in i säsongen direkt och när jag åker tillbaka dit så blir det säsong.

Hur klarar man av den omställningen?

– Kroppen är ju inställd på annat för man har alltid spelat i Sverige – nu är det tvärtom. Men man ställer om sig ganska fort ändå tycker jag så det är väl inga problem.

Flytten innebar alltså en fortsatt satsning på fotbollen.

Träning tre timmar om dagen, varav en timme styrka under säsongen innebär inte mycket ledig tid.

– Det är bara fotboll och skola, säger Patrick Wallén.

Under försäsongen ges det ledigt en till två gånger i veckan. Mot slutet av april slutar de att spela fotboll och avrundar med lite styrketräning.

För att sedan ta "svenskt" sommarlov.

– Jag har varit här ungefär en vecka – jag kom hem förra torsdagen.

"Fotbollen är stor redan nu"

Amerikanerna brukar generaliserat anses hysa ett intresse för tre sporter:

Amerikansk fotboll, baseboll och basket.

Fotbollen har kommit lite i skymundan, i alla fall är det den uppfattning man som svensk har fått.

Men frammarschen är sedan länge inledd.

För fotbollen är stor där. Över 200 000 fler licensierade spelare för varje år som går, menar Patrick Wallén, och därtill ett välspelande landslag som nu ska vara med i sommarens VM, och som i fjol lyckades ta sig till final i Confederations Cup – förturneringen till VM.

– Jag trodde inte att det var så stort, men när man väl fick se allting... Det är riktigt stort.

– De tar allting seriöst. Det är inte bara att man äter munkar och hamburgare som man trodde.

"50 lag håller division 1-klass"

Apropå stort.

Den amerikanska collegeligan i fotboll består av, håll i er nu...

... 600 lag!

Dessa är uppdelade i tre olika divisioner, med 200 i varje. Varje division är sedan uppdelad i regioner.

Patrick Walléns San Diego Toreros lirar i den högsta divisionen.

– Vi var rankade nia i USA.

200 lag. Hur mycket skiftar kvaliteten då?

– Då skiftar det ju väldigt mycket, så är det. Jag menar, jag skulle väl säga att i alla fall 50 lag; de håller division 1-division 2-klass.

Så pass?

– Jo, men du får ju vara upp till 25, så det är många äldre. Om vi kollar på vårt lag där borta så är det äldre än vad det här (VSK Fotboll) är.

– Topp fem-lagen håller nog division 1/superettan-klass.

Och hur bra är ert lag i förhållande till VSK:s?

– Det är nog ungefär lika, det skulle jag säga.

Det är inte bara när det kommer till divisionsindelningen som den amerikanska idrotten är lite invecklad.

Liksom i övriga idrotter däröver har man i fotbollen ett draftsystem. Där får MLS-klubbarna (USA:s högsta fotbollsliga, Major League Soccer) plocka åt sig talanger, och helt enkelt säkra deras rättigheter för framtiden.

– Det är väl egentligen mitt förstaval om det går bra i fotbollen. Då vill jag helst bli draftad, det vill jag, och spela i MLS.

Hur stora är chanserna att bli draftad?

– Spelar du bra, då har du stor chans. MLS-tränare kollade ju redan förra året på mig och vårt lag. Jag ska satsa nu, sedan får vi se hur långt det räcker. Annars får man en bra utbildning i alla fall.

"Vann alla priser jag kunde"

Nu är första året i USA avklarat – och det blev minst sagt lyckat.

Patrick Wallén gjorde under året som "freshman" (förstaårsstudent) hela 14 mål och åtta assist.

Med det vann han både mål- och poängligan i sitt lags region och slog sig per omgående in som central anfallare i ett offensivt 4-3-3-system.

– Första säsongen gick jättebra! Jag vann väl typ alla priser jag kunde vinna där och blev "årets rookie" och "årets freshman". Det var jättekul.

Kan du förklara framgångarna?

– Jag fick väl kanske en nytändning när jag kom dit. Allt bara fungerade, man missade inte ett läge. Så är det lite med fotboll: Ibland sätter man allt, ibland missar man. Den här säsongen gick allt kanonbra. Jag gjorde jättemånga mål och kom som en frälsare till den där skolan.
Det var jättekul! Då öste dem över en med priser så man vann ju allt möjligt!

Framgångarna på planen var inte bara personliga.

Nej, laget gjorde sin bästa säsong på hela nio år. Bland de 200 lagen i förstadivisionen placerade man sig som topp åtta, men åkte snöpligt ut i kvartsfinalspelet.

– Med det spelarmaterialet vi hade kände vi att vi skulle ha gått längre. Coachen tyckte också det så det var lite otur så men så är det ju i fotboll. Man kan inte alltid vinna.

Finns det någon särskild spelare du vill nämna som imponerade på dig?

– Ja, vi hade en som var jätteduktig. Han var anfallare med mig då, men han är senior nu så nu slutar han; Andrew Feld.

Intresset för laget är förhållandevis stort. Genomsnittet på hemmamatcherna låg någonstans mellan 1 000 och 2 000 åskådare.

Toppen kom i kvartsfinalen mot Santa Barbara.

– Jag tror att vi hade 5 000 på läktaren då.

"Han har ju spelat mot Pelé och de där grabbarna"

Tränare för San Diego Toreros är Seamus McFadden. Och han har så varit i 31 (!) år.

Det måste vara någon form av rekord.

– Ja, han är en gammal räv. Jag tror att han är den coachen som har varit där längst, av alla någonsin. Han är en legend.

Är han bra som tränare?

– Ja, det tycker jag. Han har mycket bra egenskaper. Han har ju spelat mot George Best och Pelé och de där grabbarna. Han spelade mittfältare, var en riktig slugger.

Var spelade han någonstans?

– Han spelade i något amerikanskt gäng. Sedan spelade han mycket i irländska ligan innan han åkte över till den amerikanska. Efter det så blev han väl tränare på skolan då.

Vi avslutar med att blicka mot Grönvitt och jämför Patrick Walléns irländske tränare McFadden med VSK Fotbolls Kalle Granath.

Patrick Wallén hyllar de båda.

– De är absolut vinnarskallar båda två. Och väldigt ambitiösa.

Han fortsätter med att prisa Kalle Granath för dennes engagemang.

– Han är alltid ambitiös och lägger ner 100 procent i sitt jobb. Han vill alltid bli bättre. Det är kul att ha en tränare som är engagerad.

– Det är Kalles absolut starkaste sida. Och han vill väldigt mycket att alla andra ska vara ambitiösa så att de blir bättre.

Patrick Wallén har haft Kalle Granath som tränare, såväl i VSK Fotbolls junior- som pojklag.

En minst sagt lyckad tid där VSK Fotboll klättrade upp emot de högsta serierna i svensk ungdomsfotboll.

Nästa steg blev naturligtvis för Kalle Granath a-laget.

I fjol som assisterande tränare, i år med ett huvudansvar.

Patrick Wallén är imponerad.

– Det är ju bara att kolla hur det har gått i år och med vilket ungt spelarmaterial. Och jag har snackat lite med grabbarna; alla är jättenöjda.

Direkt när han såg på hemsidan att Kalle Granath och Stefan Bärlin skulle ta över Grönvitts representationslag såg han det som ett rätt steg.

Som en "spännande kombination".

I och med tron på unga, "Bärras" stora spelarerfarenhet och Kalle Granaths ambitioner.

– Jag trodde att det skulle bli bra och det blev det ju.

Nu i sommar är det alltså träning med Grönvitt som gäller.

Men några matcher får han inte spela. För i division 1 krävs det proffskontrakt.

Och det sätter alltså collegereglerna stopp för.

Men kanske kan det bli spel i den vackra grönvita skruden någon gång framöver.

– Man vet aldrig. Man får väl se när man kommer hem om det går att lösa, säger Patrick Wallén.